Vilan är över!

På tisdagen tog den fyra veckor långa löpvilan slut. Äntligen får man väl säga. Från tre löppass i veckan + klientlöpning till ingen löpning alls. Abstinens. Kli i benen. Men vet ni?! Det ger resultat. Det hjälper att låsa in löparskorna ett tag och istället motarbeta det som ger smärta. Knappast någon surprise, men det är fruktansvärt svårt att stoppa sig från att utöva den absolut enklaste träningsformen som finns.

20150526_183208

Första passet blev tillsammans med vår Runacademy-grupp och äntligen kunde jag vara med och springa. Vårt näst sista pass gick på Malmö Stadion och 200-metersintervaller stod på programmet. Målet var så klart att ta det lugnt dels pga av benen och dels pga envis hosta (Är det rekommenderat att springa med hosta? Nej, men ibland löser det upp i systemet. Inte denna gång.). Uppvärmningsjoggen gick lugnt och sansat. Några löpskolningsövnignar hängde jag med på, men vågade inte trycka på och skippade de allra högsta knäna och stegringsloppen. 8 tvåhundringar gick strålande.En bonus-tvåhundring för att njuta av ban-feelingen ordentligt. Solen strålade äntligen, så bäst att passa på!

Underbart att springa utan smärta! Låt det fortsätta så nu. Nu ska jag bli kvitt irriterande otrevlig hosta och kunna använda rösten ordentligt innan jag räknar mig som helt tillbaka.  Fas två börjar. Att stegra upp löpträningen i lagom dos. Smyga igång. Känna efter OCH UNDVIKA SMÄRTA! Det är allvar nu. En smärtfri löpsommar med goda resultat har jag tänkt mig. Dags att sätta upp fler mål än att vara smärtfri. Motiverad till tusen. Humöret på topp. I’m back! Gilla på det?

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *