Varvar upp: Göteborgsvarvet 2014

Onsdag och 3 dagar av uppladdning kvar. Jag tar loppet på stort allvar. Det ska bli ett nytt PB! Men jag är dålig på förberedelser och är inte lika allvarlig där. Jag tror det är min grej och jag vågar inte förändra något. Varje vecka kommer det nyhetsbrev från Göteborgsvarvet. Jag har inte läst ett enda. Jag väljer att inte heller avbryta prenumerationen på nyhetsbreven ifall jag missar nåt viktigt. Hmm… Moment 22.

Jag känner mig inte nervös inför lopp. Taggad, men inte nervös. På gott humör. Gillar minuterna innan startskottet går. Jag stressar inte upp mig för att jag inte skulle hitta till startgruppen eller för att jag skulle glömma min nummerlapp och tappa mitt chip. Sånt kan man alltid lösa. Jag kan i så fall inte vara den enda av 64 000 som råkar ut för det. Riktigt så unik är jag inte. Att sitta i en bilkö däremot är värre – om 64 000 andra också gör det. Därför ska jag vara ute i god tid och göra en stor del av uppladdningen på plats. Varva upp i tänkt solsken och insupa atmosfären. Det är också uppladdning. Värma upp ordentligt. Det är negativt för loppet att ha stress i kroppen. Adrenalin och endorfiner är en annan sak, men det får jag inte i en bilkö. Det får jag inte heller i BajaMaja-kön. Så den kön brukar också kunna vara ett litet orosmoment.

Jag har köpt skavsårsplåster. Jag har inte bestämt klädsel ännu. Det enda jag vet är att det måste vara väl synligt. Skilja sig från mängden. Good luck bland 64 000 om man inte väljer att springa i maskeraddräkt. Kläderna ska vara bekväma och funktionella (dragkedjeficka baktill i shortsen). Jag tror att jag har bestämt mig för vilka skor jag ska ha. Plockar med alternativ och bestämmer lördag morgon. Naglar kommer bli blå oavsett skor så det blir nog de som jag känner mig snabbast i. Jag förutsätter att det är lagom varmt för linne och shorts, så inga mer funderingar kring det.

20140514_082355-1 20140514_083134-1

Vad mer behöver man? Förutom att hitta två skor som matchar.

Jag är rätt dålig på att kolhydratladda. Jag har svårt att äta mer än vad jag gör och vill inte trycka i mig extra spagetti och dricka saft till maten. Min mage funkar bäst av att få äta som vanligt. Magbekymmer under lopp är inte speciellt önskvärt. Visst kan jag modifiera tallriken med mer kolhydrater och mindre grönt, men jag kan inte äta mer än tills jag blir mätt, och jag är inte mer hungrig för att det vankas lopp. Med minskad träningsdos dagarna innan så löser det sig självt på nåt vis när energin får ligga kvar i sina lagringsplatser. Inte heller ”unnar” jag mig extra bakelser, kakor och läsk dagarna innan som många kallar kolhydratladda. Är det något som får kroppen att balla ur så är det socker. Jag har en energigel med under loppet. Smakar blä, men den är min snuttefilt. Min trygghet ifall jag skulle få soppatorsk. Jag SKA kunna klara loppet på det som erbjuds i form av energidryck och mina egna depåer. Hoppas bara magen tål Isostar.

Det kommer gå som det går. Mer kan jag ju inte göra nu. Jag kommer stå på startlinjen i min startgrupp med kläder på mig och energigel i fickan. Jag kommer försöka hålla mitt planerade tempo, och det kan hålla, eller så gör det det inte. Kanske jag svär på upploppet, och kanske jag är sur efteråt. Det tar vi då. Det kommer gå över och det kommer fler chanser. Lättsam? Ja varför inte. Lättsam i allvaret. Man ska göra det enkelt. Vänta er ett inlägg om på vilket sätt jag såg lite för lättsamt på det hela. Eller hur det blev precis rätt.

Behöver jag oroa mig? Nej. Jag vet att det kommer bli ett roligt lopp. Jag har haft roligt där förr. Denna gång ska jag njuta i minst 10 minuter kortare tid bara. Denna gång ska jag räkna rätt på mina snittider och utgå från en korrekt uträkning och korrekt distans från början.

 IMG_0772 IMG_0792

Före och efter senast det begav sig. 2012. Lite tilltufsad efter 21 095 m. 1:55:23.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *