Väderångesten

Aldrig har ångesten inför kyla, nederbörd och vind varit så påtaglig. Jag har jobbat hårt och länge på att inte låta vädret bero mig och jag tycker mig ha kommit till punkten då jag fattar på riktigt att det inte är lönt att gnälla för det går ändå inte att göra något åt ett pisseväder. Bara att finna sig. Eller resa söder ut, och nu kan det vara så att denna resa har sabbat allt vad jag byggt upp för det finns inte en millimeter av mig som vill lämna detta klimat.

Från att se transportcykling i motvind och hårt regn som ett kostnadsfritt träningspass lider jag redan nu av skakningar och sommarabstinens när jag tänker regnställ och kallt mörker. Vill inte hem till november.

Det regnar faktiskt lite här nu. Det blåser och molnen påminner om åska, men jag sitter under ett parasoll i shorts och fryser bara lite grann.

Kom igen Sarah. Get over it. 4 dagar kvar sen är det hem som gäller. Njut i 4 hela dagar och ta med dig alla 7 gulddygn hem. Säkert är att pissevädret hemma åtminstone alltid går över oavsett temperatur och årstid. Och solen finns alltid ovanför molnen. Men tro mig – här gnälls på denna del av jordklotet bara ett tunt moln passerar solen en kort stund. Försöker ignorera. Här finns så många guldkorn om dagarna att ett moln aldrig kan förmörka dagarna. 

Comments are closed.