Vad tomt det blev…

…efter att man gjort något superduperkul och förberedelserna, spänningen, förväntan, den skräckblandade förtjusningen och allt till slut bara tar slut. När något man gått och skänkt en tanke då och då i närmre 11 månader, några fler tankar den senaste månaden, är förbi och över. Kommer hem efter fem dagar på resande fot, packar upp, sätter igång första tvättmaskinen och så är det som vanligt igen på nåt vis. Landar, pausar, tänker, känner efter – benen känns ok igen. Knät känns förstås lite nött och stött. De tio blåsorna på fötterna finns kvar. Under kontroll och på god väg tillbaks.

20140825_182139
Kanske min bästa finishertröjan – PB på distans, PB på bästa känslan under ett lopp, PB på största och bästa löp- och loppupplevelsen.

Kroppen i övrigt då? Lite trött och hängig. Känner igen känslan i halsen. Vänster sida. Och inser att den lilla förkylningen veckan innan bara har varit pausad. SUCK! Skyller på väldigt mycket just nu, men i själva verket har nog kroppen bara gjort precis allt för att ordna för att jag ska få uppleva det hittills roligaste jag gjort i ett par springskor, och nu behöver lite extra omtanke. Tycker om dig kroppen!

20140825_191223-1
Återuppladdning serverad, och sen sömn i egen säng.

Hej vardag! Du och jag har lite att jobba med och klara av de närmsta fem dagarna. Shape up!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *