Tisdagstaggning

Det är lite galet anses det från vissa håll. Dyrt, otänkbar kostnad. Tänk om man ångrar sig. För min del är det självklart, klockrent och utan tvekan. Jag är inte intresserad av att lägga pengarna på prylar och kläder, men ett evigt minne är så värt det. Har jag bestämt sig så har jag. Lev lite. Spara livet på något sätt och detta sätt känns bra, med mycket eftertanke. Nu tillhör den verkligen mig.

Så för den som undrar hur det känns och sånt:

Den här fått mogna ett år. Jag var på väg förra året men jag behövde rotera planen en extra gång inne i huvudet. Den måste verkligen berätta mig något. Påminna mig att så här ÄR det faktiskt. Inte glömma. En kråka bakom örat räcker inte och tar inte den plats den behöver. 

Varför? För 5 år sedan – otänkbart. Nu – för att jag har berättelser med mig som jag hela tiden vill påminnas om och stärkas av. Som ett mantra.

Var på kroppen? På benet. Aldrig funderat på något annat. Benen är de som yagit mig runt här i livet. Benen bär mig ut på alla äventyr och ger mig upplevelser. Var ser jag den bäst? På insidan av vaden så att JAG kan se den. Vitsen annars? känner jag. Jag kan dölja den om jag vill. 

Vad? Min idé och min skiss blev tillsammans med Julia på Zoi Tattoo en superfin design med mängder av budskap och påminnelser. Jag kallar den Min väg. 

Och hur var det? Jag är inte rädd för smärta och jag slapp vara nervös. Jag bet ju inte rintigt vad som ska hända! Tänkte mig i förväg att det kan inte vara värre än stötvågsbehandling av hälsena. Och det var exakt samma känsla. Elstötar är utbytt mot nålstick. Jag likställer det med stötvågsbehandling i 2,5 h och DET har jag aldrig varit med om. Men det var överkomligt. Värre mot slutet när det skulle fyllas i. Det kändes som att hyvla bort huden. Det var bara att tänka mig bort till mitt happy place. Det varar inte för alltid. Det smått olidliga var att ligga på sidan hela tiden med en vänsterarm som domnade, en rygg som värkte och sovande fötter. Men också det överlever jag. 

Nu är det lite pyssel i en vecka, sen ska allt vara läkt och fint. Då kommer det en ordentlig bild, om jag känner gör det. 😉 Annars är det bara att möta mig i löpspåret i vår iklädd shorts så kommer den visas upp automatiskt. 

Nackdel nackdel nackdel: jag får inte svettas där på en vecka… my god.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *