Tidseffektiv morgonlöpning med sällskap

Jag måste komma över det här med mörker. Jag måste övertyga mig om att det faktiskt går lika bra att träna i mörker. Jag bangade utan tvekan intervaller igår, men lovade mig själv att vara tidseffektiv på torsdagsmorgonen. Det fanns en lucka där mellan lämning på förskolan och förmiddagsmellis för lillen, och nu är han så stor att han tål att ruckas på i sina rutiner. En halvtimme kan man få till ett riktigt bra pass på! Man får vara lite smart.

Iväg till förskolan vanlig tid. Uppvärmning. Den store på sin cykel och den lille i joggingvagnen. Springer man till förskolan kommer man snabbare fram. Oops. Lite tidigare lämning blir till mer tid till mitt pass. Får man tänka så? Därefter ut i den friska höstluften. Så nöjd med att jag bangade mörkret igår kväll! Det är så fantastiskt mycket skönare att kunna ses sig omkring. Att kunna se färger. Att se det som låter, och inte behöva vara mörkrädd i sin ensamhet.

 20141023_091707~2~2 20141023_091636~2

Drygt 35 sköna minuter. 8 stycken 90-sek-intervaller inklämda. Planen var längre intervaller, men det är inte optimalt att springa intervaller med joggingvagn. Speciellt inte en vagn som ständigt vill dra till vänster och underarmarna får jobba för att hålla rätt kurs på raksträcka. Det är en bra lösning ibland, och det är kul med sällskap som ropar ”heja, heja”, men det kräver sin teknik och rejält med avslappning i överkroppen. Men vi fick ihop det! I dagsljus!

20141023_091045~2 20141023_092944

Vi var väl värda en varsin portion havre- och quinoagröt med päron och jordgubbar. Mellis i rättan tid. Good team work!

One Comment

  1. Jag förstår vad du menar. Varje år får jag börja om ”från början” och tvinga ut mig i mörkret. Jag är SKITRÄDD första passen och undrar vad f*n jag håller på med… Jag brukar vara minst rädd i mars, när mörkret försvinner (såklart). Och så är jag rädd igen i oktober. Bad cycle… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *