Tänker på tåg

4,5 h lugn tågresa på onsdagen. Musik i öronen. En lugn tågvagn. Alla verkar vara så avslappnade och ta de här timmarna till att varva ner. Jag roar mig med att betrakta. Tjejen bredvid tittar på sin dator hela resan. Jag gissar att hon är dansstudent eller musikstudent. Hon tittar på och verkar bedöma sång- och dansframträdanden på som dator. Tittar, pausar och antecknar. Snett framför, vid bordsplats med två platser vända mot varandra, sitter en äldre dam hon varvar stickning med korsord. Jag lägger främst märke till hennes iPhonelurar vars sladdar har stickats in med garn. Vill ha. Hon lyssnar säkert på en ljudbok. Bredvid och framför henne sitter ett äldre par. De delar samma korsordsintresset. Även damen stickar. De ser djupt försjunkna i sitt eget. Mannen välkomnade granndamen ombord när hon klev på. Hon svarade med ett kort leende och slängde upp väskan på hyllan ovanför och stoppade i lurar i öronen. De tre verkar inte vara intresserade att prata med varandra trots delade intressen. De passar nog på att njuta av lugnet och bryr sig om sitt. Paret äter sina medhavda smörgåsar ur foliepapper vid halvtid.

Bakom sitter en mamma med sin son i femårsåldern. Pojken gillar inte tågresan. Den är trist och det skriker han ut, och han somnar. På andra sidan gången sitter en kvinna med Kånken-ryggsäck med en literförpackning äppeljuice i. Juicen är det enda som syns i väskan. Hon verkar besvärad. Suckar högljutt när tågvärden meddelar att vi blir försenade till Linköping och anslutande tåg väntar inte in. Det visar sig att hon ändå inte ska av där. Bara besväras. Besväras ännu mer när någon kommer och sätter sig bredvid. Flyttar på sina grejer från grannplatsen där den nypåstigna ska sitta. Bakom henne sitter en kvinna som inte gör någonting. Bara tittar ut. Hon verkar djupt försjunken i tankarna och finns inte så mycket mer att lägga märke till.

Fler än så ser jag inte från min plats långt ner i sista vagnen. Men det är tillräckligt många för att man hela tiden ska ha något att titta på och något som får tankarna att vandra iväg och undra vad de tänker på och vad de är för några. Frågan är – hur mycket rätt har jag i det jag skapar i mitt huvud? Tjejen bredvid är kanske nåt helt annat än en student. Hon kanske jobbar med talangjakt. Kvinnan framför med lurarna i öronen lyssnar kanske på hårdrock och livnär sig på att sticka till sladdar. Det äldre paret är kanske syskon, eller gifta ovänner. Kvinnan med Kånken-ryggsäcken har kanske anledning till sin besvärade framtoning. Hon kanske ändå skulle gå av i Linköping men valde att åka vidare när det ändå inte kom några anslutningståg.

Undrar vad de tänker på när de ser på mig. Undrar om andra tar sig tiden att titta och fundera över andra. Vad stämmer och vad stämmer inte. När jag sitter och skriver på min dator. Rycker lite i fötterna till musiken. Tittar ut. Äter min mellanmåls-bar, några äppelchips. Spelar lite på telefonen. Gör inte så mycket väsen av mig. Reser mig inte ens från min plats. Vill jag veta vad de tänker? Bryr jag mig om vad de tänker? Nej. Mina funderingar räcker som underhållning.

Det trillar det in ett mail. Ett kul mail, ett bra och hoppfullt mail. Samtidigt som Ace Wilder sjunger om att vara upptagen med att göra ingenting och tjäna pengar. Jag skulle vilja ställa mig upp och dansa lite! Men där har jag nog satt min gräns. Jag är inte riktigt där ännu. Vad skulle folk tro. Är det inte knasigt att bara ställa sig upp och visa sin glädje på det viset. Jo… eller nej. Gjorde någon annan det hade jag ju blivit glad och road. Jag skulle vilja våga våga. Få lite liv i luckan. Dansa och sprida lite glädje.

Men det är ju en hemresa också.

20140423_18433622 röda bilar hann jag räkna till medan tåget passerade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *