Tack tandläkaren för mental träning

Jag kom över min fruktansvärda tandläkarskräck när jag var strax över 20 år. Jag flyttade, bytte tandläkare och blev så väl omhändertagen att skräcken vände till förtjusning. Nästan. När jag var yngre var det ett helvete från att kallelsen till tandläkaren kom. Jag kunde oroa mig för det veckor innan och grät när det närmade sig. Ville inte! Hade behövt tandställning påpekas det idag, men jag tror inte det fanns någon tandläkare som orkade ta fajten med en unge som inte riktigt fixade tandläkarbesök.

Jag flyttade och fick ta del av familjetandläkaren. Han förstod sig på och ville bidra till så lite lidande som möjligt och han var finfin på att prata (väldigt mycket prat) så att allt annat glömdes bort. En tandsköterska som höll handen och klappade kind och förstod. Tandläkaren såg till att göra ett ordentligt jobb för att jag skulle slippa komma tillbaka på ett bra tag genom att helrenovera alla gamla lagningar från förr. Hållbarhet var ledordet. Många besök på kort tid.

Då lärde jag mig andas bort obehag. Blundade och koncentrerade mig på andningen. Andades ner till tårna. Låtsades att starka lampan i fejset var solen och jag låg på en strand. Tänkte på annat och att det finns värre saker. Det funkade! Och för varje besök var obehaget lite mindre. Mindre ångest och mindre oro. Det är ju dessutom, i de flesta fall, ett fantastiskt kort besök det handlar om.

Detta var 12 år sen. Jag har bytt tandläkare igen sen dess och var på besök hos henne och hennes tandhygienist idag. De är av samma släkte som min förra tandläkare. Pratar ofattbart mycket om allt möjligt, och jag hakar på. Det är ju trevligt för sjutton! Passar på att be om tips. Frågar och undrar och får långa svar. Jag tror det är lite av hemligheten att få bort nervositeten hos sina patienter. Jag har borrat, lagat, bedövat, dragit ut två tänder, gått på penicillin och klarat av en hel del de senaste decenniet.

Idag är det skönt att gå till tandläkaren. Ingen ångest, ingen nervositet, ingen oro. Det sparar jag massor av energi på. Igår fick jag en ordentlig kontroll genomförd. Fick hålan där hallonkärnan alltid fastnar fixad. Fick beröm och bra betyg för gott uppförande sedan sist. Väldigt rena tänder. Jätteduktig. Tandhygienisten putsar och polerar och det är rena spa-behandlingen för tänder och mun. Andas fortfarande djupt ner i magen och blundar när tre verktyg och fyra fingrar är i munnen samtidigt och vattensprutet sakta rinner ner mot halsen. Kryllar tårna lite grann men vet att det fixar sig. Lite banan-lack och sen är det klart. En halvtimme, inkl snack. Önskade trevlig sommar. Ses om ett år.

1000 kr fattigare, men en ny tandtråd rikare och jag tänker alltid när jag går därifrån, hur känslan var för 20 år sen när jag var klar hos tandläkaren. Antingen var jag grymt lättad och firade, eller så var det bara att börja om inför ett återbesök två veckor senare för att laga ett hål. Skönt att slippa det idag och istället se fram emot nästa tandläkarbesök om ett år. I smyg tänker jag också ”haha, jag är inte så duktig med tandtråden som du tror, men jag är grym på att borsta bevisligen.”

Det går att komma över skräck och fobier. Jag tackar alla tandläkare och tandläkarbesök för att jag lärt mig andas i jobbiga situationer. Tänk att det var där det skulle hända. Användbart till mycket.

IMG_20140630_230225-1Belöningsdags. Tydligen den bästa tandtråden. Blå glittrig box. Jag faller direkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *