Slarvmaja

Jag erkänner att jag har slarvat. När euforin efter Midnattsloppet lagt sig blev det ju inte alls lika sköj att springa långsega pass. Tappade sugen helt enkelt.

En vänstersida som gjort sig lite påmind dessutom och varningsklockan plingade. I’m only human och annat fick min tid och energi medan snällträning fick plats. Styrkepass och innecykling. Ben, bak, bål. Jag tänker att jag kommer tacka mig själv för den träning när jag besöker Abborrbacken och Karins backe. 

Fart-och-fläkt-löppassen känns rätt okej och är kul. Snabbt avklarade, kontrollerade, korta och intensiva. Check, tack och bock. Nu börjar det bli dags att inse att mer kan jag inte göra innan Lidingöloppet.

Vad vill jag ha sagt? Jo, livet fortsätter ändå trots överkryssade pass i kalendern. Jag har inte glömt hur man springer för att jag passat på två långpass. Det kommer gå och det kommer bli långt oavsett. Det kommer göra ont och jag kan inte skylla på för lite träning. 

Vad jag vill säga till mig själv? Du är inte dålig för att planen inte höll sista två veckorna. Du har tränat på oförskämt bra nästan hela året och det är DET som räknas i ditt fall. Ingen kommer banna dig och du har vunnit mycket annat under tiden. Du är fortfarande stark och snabb och om du inte är det på lördag då tänk tillbaka på Midnattsloppet och fortsätt leva på det!

Jag går in i sista veckan med mentala förberedelser, en sista service hos naprapaten, klädprepp, pirr i magen och hopp om höstsoligt väder nästa lördag! 

Bilden är från när det senast begav sig – 2015, och HÄR kan man läsa om hur det gick då.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *