Skit i vädret och spring. Långt.

Man kan umgås länge med vänner genom att sitta ner länge, äta gott, dricka gott, snacka en hel massa och gnälla på vädret. Eller så kan man springa länge, äta gott, dricka gott, snacka en hel massa och inse att vädret spelar ingen roll.

Sitter på balkongen och tittar ut över spöregn. Samma typ av regn som i går morse kl 6 när jag steg upp för att förbereda mig för långlöp. Men – jag ska inte vara den som backar för att förhållandena inte blir som det var tänkt. Alla löpturer kommer inte vara 24 grader varma, i solsken och med lätt bris. Även om det skulle bli en riktigt lång tur så är det bara satsa, köra och se vad som händer.

Tillsammanslöpning och Kävlinge Ultra 50 K stod på dagordningen. Ett lokalt, årligt, trevligt hittepå med Anna m.fl., och inte bangar man dåligt väder. Debut för mig men på min egen dagordning stod ”bara” 40 K för att hinna i tid för att ta emot gäster hemma, men ultra-andan fanns där ändå. Ett taggat kul gäng samlades för att visa var skåpet ska stå.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
6 samlade löpare med 6 olika skomärken. Alla gick att springa långt i.

Avgång 8.00 och det tog inte många minuter innan man var genomvåt. Inget att göra någonting åt. Hela förmiddagen – alla de 24 första kilometrarna regnade det i olika mängd. Lunchstopp för fläskpannkaka, byte till lite torrare kläder och sen vidare.

20140713_112911 20140713_123350
Vad servicegänget ordnade längs vägen.

Som på beställning slutade regnet efter lunch. Att benen fått trampa fram i drygt 3 timmar börjar kännas, men det funkar alldeles utmärkt. Sportdryck-chips-och-dansbandsmusiks-stopp 5 km efter lunch. Danspaus, skratt och pepp. Det är så roligt att springa!

20140713_122920Långt hemifrån.

En etapp kvar för min del och till slut landar jag vid kanelbullefika och klockan stannar på 37,58 km. Vid 34 km började höger knä att påminna mig att det här gör jag inte varje dag. Hade det inte varit för det hade jag knatat runt i 2,42 km till för att jämna ut, men jag är klok som en bok och har många fler sträckor att springa under sommaren och hösten, och kan känna mig fullt nöjd ändå. Övriga gänget fortsatte i dryga milen till och lite avundsjuk är jag att missade sista sträckan. Ny chans nästa sommar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA 20140713_121216
Ska de här två par ben få takta igen i Portugal nästa år är frågan?

Idag måndag – mindre ont i höger knä men den ger av en varningssignal och jag ska ge mig själv en lugn vecka. Mindre än två veckor till årets första terränglopp. Distansen finns där och jag vet att man kan ha kul. Även om det skulle regna. Bara EN blåsa trots dyblöta skor och fötter! Det är en vinst i sig!

Slutsatser efter gårdagen:

  • Det blir vad man gör det till! Är vädret tråkigt får man se till att ha roligt ändå!
  • Utmaningar går att göra hur roliga som helst, och man behöver inte ta dem på så stort allvar.
  • Det är roligare och lättare att springa tillsammans när förutsättningarna är mentalt påfrestande.
  • Det är tur att det finns ett gäng som kan nörda ner sig i löpning och se till att alla får möjlighet att genomföra genom god service längs vägen, pepp och glatt humör!

2 Comments

  1. Tur att jag har världens mest lättövertalade svägerska! Så kul att du ville vara med och förgylla vår regniga tur. Nästa gång får du vara med ända till hamburgaren. (Även om badet lät rätt skönt… ) Takta i Portugal sa du? Jag är inte så himla svårövertalad sjäv … 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *