Skapa medvind i uppförsbacke

November är som en stängd låda och jag är inlåst. Låter dystert, men det är ju mitt val. Det blir absolut mer innevistelse. Mörkret trycker på. Dagarna känns korta och mest som transportsträcka till januari. Jag utvecklar en latmask. Jag har inte tänkt tanken att springa en kvälls- eller morgonrunda på hela månaden. Jag tappar kreativitet och inspirationen faller. (Därav öken här inne på sidan.) Barnen snorar och längtar till jul. Och till sommar. Jag somnar i soffan och längtar efter sömn. Mer sömn. Obegränsat med sömn. 

Det är kanske viktigt att längta trots allt, för att upptäcka variationer i humör, väder, ljus, what ever, och få utmanas med att hitta guldkornen. November kan vara ett test…

November har ju haft guldstunder också såklart och månaden är inte slut ännu. En dag med sol väcker åter liv i mig. Måndagen var en sådan. Solen sken från klarblå himmel och vinden var stilla. Precis som det var ämnat att måndagen skulle inge lite hopp och påminna oss om att solen faktiskt finns där för oss. Jag kommer tillbaka snart, säger den.

Det var fantastiskt att få en vecka sol i början av månaden. Jag har fått njutbara tillfällen. Jag har fått träffa familjen mer än vanligt. Jag har träffat nya människor som gör avtryck. Jag har chansat. Jag har skrattat. Jag har funderat utöver vardagens rutiner och jag har plockat fram drömmar. 

Jag har en plan. Nu är det mindre än en månad till ljuset vänder tillbaka. Må stunderna bli de bästa. Det kan bara vara upp till mig. Ta chanser, ta risker, ångra ingenting. Se framåt och uppåt – innan ljuset vänder tillbaka och alla tider därefter. Som att skapa medvind i uppförsbacken.

Comments are closed.