Självklart att vara själv

Jag hängde på stranden med goa’ C på lördageftermiddagen och snackade om allt men mycket om våra separationer. Vi pratade om möjligheten att kunna vara själv. Den fördelen hör inte specifikt till separationer förstås men det blir till viss del en mer naturlig del av vardagen när man inte längre är i en relation. Inte bara att just vara själv rent praktiskt, utan även att kunna trivas och finnas i det.

Jag tycker om att vara själv. Det innebär inte att jag är en ensamvarg eller att jag inte tycker om sällskap. Det innebär att jag tar mig tid till att vara själv. Det gör mig inget att ägna tid med mig själv. Det har inte alltid känts ok att vara själv, men jag misstänker att behovet föddes med barnen då man verkligen fick anstränga sig för att vara själv.

Jag är själv när jag känner för det. Jag bor själv. Jag kommer inte undan att vara själv. Jag kan även vara själv av ren vilja och njutning och det är skönt att känna mig trygg med det. Det är viktigt att vara trygg i det tror jag. Oavsett om man är i en relation eller inte.

Jag ser det som en styrka. Att kunna välja och att kunna välja bort att vara själv. Att kunna se värdet i att vara själv och göra som man vill. Lika självklart som att kunna ha sällskap av andra.

Hur känner du kring att vara själv med dig själv? Är du rustad ifall det skulle hända?

Själv vid havet tidigt imorse. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *