Sista varvet?

Det är två veckor till varvet med stort G. Göteborgsvarvet. Ett lopp jag verkligen gillar. Härlig atmosfär i en fin stad på lagom avstånd. Bra i tiden för en halvmara. Jag laddar förfullt med att ställa in mig på att det ska gå vägen. Löpningen tycks stanna med pausknappen nere. Jag tycks inte ha turen på min sida när det gäller att hålla mig smärtfri. Från fotskada till en fortsatt följetong med en kärv höft sedan många år tillbaka. Rostig och ilsk är den.

Jag kommer ge det detta loppet också. Funkar det inte så är det dags att fundera över vilken annan träningsform som ska hamna i fokus. Jag inser så smått att löpning mer och mer handlar om att hela tiden bara försöka komma tillbaka. Trilla ner och ta mig upp. Lite väl mycket påminnelse om livet i stort. Jag kan ha fantastiska smärtfria lätta löppass men där emellan händer någonting. Tjatigt.

Jag är ihärdig och kan visst fortsätta försöka men jag ser gärna att träning och tiden där emellan ska kännas på topp någon gång. 

20 maj alltså. Lördagen sammanfaller med min sons 4årsdag men inte min barnhelg. Normalläget hade väl varit att fira födelsedag. I år är jag inte med på hans kalas, men ser det som att det var menat på något vis. Ett dåligt samvete över att åka ifrån stan möjligen men också ett tillfälle att skippa att älta och istället springa. Loppet kan ju gå så super j*vla bra. Allt händer av en anledning så jag måste ta chansen i Götet den tjugonde maj. Vem ska med?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *