Sen. Jag kan vara här och nu sen.

Måste bara…

Det är full rulle och jag lägger kalenderpussel. Sista rycket. Stävie Trail närmar sig med stormsteg. Mindre än två veckor. 9 dagar till nummerlappsutdelning dag 1. 10 dagar till nummerlappsutdelning dag 2. 11 dagar tills översynen av banan. Den ska snitslas och makeras. 13 dagar har vi på oss tills allt och alla ska vara på sin plats.

Jag lever just nu i hel- och halvtimmar och rutor. Kommer någon och önskar ett träningspass kl 13.45 så ballar det ur. Jag har ett gäng klienter som ska få träna sina köpa pass innan jag byter gym och arbetsplats. Jag och mina klienter schemalägger pass flera veckor i förväg. Pusslar och får ihop. Heltimmar- och halvtimmar. Kvart i och kvart över förekommer så klart också men det tar emot för det ser så konstigt ut. Något sjukligt i det?

Jag drömmer kalender. Ni vet om man gjort något väldigt mycket ett tag -spelat spel, läst, sprungit, byggt, planterat, eller vad det kan vara, så följer det med i drömmarna och i halvsömnen. Jag minns Nintendo-drömmar. Hoppat upp och ner i drömmarna. Nu lever jag i min kalenderfyrkanter. I block och gråa fält. Något sjukligt i det också?

aviary_1456149357800

Svårt att släppa taget innan sovdags. Svårt att vara här och nu när jag kan vara någon annanstans, en annan dag, i en kalender, och planera och pussla…

…men det blir jäkligt bra när allt är på plats. Promise. Det är ju kul! Det är en kort period och det är adrenalin. Tänk om man inte hade någonting alls att göra…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *