Semesterfira livet

Jag laddar för fullt för att resa bort ett tag. Det känns så behövligt och det känns som en belöning. Jag ska fira livet, barnen, mig själv, mina nära och kära. Senaste veckorna har varit bergochdalbana. Det strular till sig, människor trampar på en, stjäl från mig, det har stökat men samtidigt alldeles överfullt med god energi. 

Jag har mycket erfarenhet med mig och reser mig rätt snabbt. Reagerar kvickt. Behandlar. Tar hand om mig. Fixar och löser problem. Jag tillåter mig inte att gå på botten igen. Jag studsar upp och plötsligt känns livet ännu mer berikat än innan. Jag ger mig ut i livet igen. Inget märkvärdigt. Eller egentligen väldigt märkvärdigt, för märk väl vad som alltid finns runt omkring dig.
Jag har alltid livet och den tanken stöttar mig. Jag finner alltid tröst i mina barn. Jag får alltid kraft av deras kramar. Jag har vänner att ha kul med. Jag är frisk och hel och jag finner lycka i att kunna göra vad jag vill. Stark, snabb och snygg. Med öppenhet bjuder jag in att låta livet berikas ännu mer. Utan desperation. Då hinner jag inte med. Så med lite semester med mina små hjärtan ska tiden stanna till och jag ska hinna med att uppleva och ta in livet. 

Semesterfeeling smyger sig på. Jag längtar efter sol och värme och jag längtar efter att springa i shorts. 

(Bilden är från när det senast var resedags och förhoppningsvis blir det en tur till Monte Gordo nästa år igen.)

Comments are closed.