Revanschen är magisk

Efter allt som har hänt sedan förra året – livet rasade ner i avgrunden, jag kravlade upp igen och alla skador på det så har vägen tillbaka till fungerande löpare känts oändlig. Efter längre uppehåll återupptog jag löpträningen under hösten/vintern men stoppades av fotskada (inte löprelaterad ironiskt nog) tidigt på året och en massa följdbesvär fram till och med maj. Jag sa högt och tydligt att jag slutar springa!! Jag släpper allt vad löpning heter och säljer ett 10-tal skor och köper en cykel istället.

Men så började kroppen komma tillbaka till godkänd form. Skadorna gav med sig tack vare rehab, löpvila, tålamod och envishet. Utmaning om något! Och jag köpte ingen cykel.

Att börja springa igen var magiskt! Att inte känna smärta under och efter löpning är ännu mer magiskt. För det har varit trevande i ett bra tag. Vi snackar ett par år. Ett försiktigt steg i taget och jag tar mig fram igen. Jag trodde allt att vägen tillbaks till mitt trygga behagliga 5:27-tempo på ett lugnt distanspass skulle bli lång. Jag har i år sprungit 5(!!) rundor med distans 10 km eller längre. Resten runt 5-6-7 haltande kilometer.

Idag stod ”10 km i behagligt tempo – 5:50-6:30” i mitt träningsprogram som ska ta mig tillbaks upp till långdistans. Skönt. Skönt att tillåta lugnt och skönt tempo. Skönt att slippa ligga på mitt tidigare lugna och fina tempo och känna att det är skitjobbigt numer.

Chocken kom efter 4 km. Mitt behagliga tempo var idag något HELT annat! Mitt behagliga tempo har kapats avsevärt. Magiskt! Smärtfritt! Revansch!

3 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *