Räck upp en hand

…alla ni som precis fattar varför man på luciadagen väljer bort att sitta i soffan framför teven med en mugg glögg och väldoftande lussebullar inväntandes årets höjdpunkt – Luciatåg från Kungsholms kyrka. 

Valet går istället till att köra en halvtimme bort, klä om i bil till löparmundering á la Lucia, sitta kvar och huttra i 20 minuter till och fälla en och annan kommentar om pissevädret och hur dålig idé detta är. För att sedan på gemensam angiven signal kliva ur bilen, huttra vidare och muttra någonting om att vi skiter i det… Eller hör jag det där sista bara i min skalle tro…?

Men det är något visst som lockar… När väl folksamlingen växer och värmen inombords stiger av bara sällskapet så kryper det på en hur jäkla kul och mysigt det är trots 3 grader, regn och 8 m/s. Uppvärmningen sker liksom automatiskt i grupp.

6,5 km reflexlöpning i gyttjig Stävie Trail-bana. Man vet inte riktigt var eller hur djupt men leran finns där. Slirigt och överraskande men så gött! Det är hela paketet som gör det – från ångesten innan till värmen efteråt. Jag tror jag log hela tiden. Det är det där klivet ut som är hindret. Kommer man över det så löser sig allt, och tillsammans med andra blir det 25 gånger bättre. Gemenskap rules!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *