Perspektivvändning

November har rotat sig riktigt ordentligt och rullgardinen är nerdragen så långt det bara går. November – släpp taget snart!! Nu! Igår var jag redo att ge upp och bara ligga platt tills flyttfåglarna kommer tillbaka. Hämtat hem storpöjken från skolan med magont. Det visade sig inte vara så allvarlig. En enkel fis på tvären som gick över under dagen, MEN gör en come back ett par timmar efter läggdags med extra allt. Klorinet plockas fram. Man vet att det kommer hända men vet inte när.

Det blev en lugnare natt men ett ständigt vak. För att vara där när det händer och slippa städet. Det är så november är. Det är så. Jag är inställd på det men nojjar inte som förr. Det där med att inte oroa sig i onödan var det ja. 

Mirakeltillfrisknande, förmodligen overload i systemet. Trycket lättat. Jag lägger huvudet på sned och frågar om det är okej om jag springer en halvtimme runt Västra hamnen. Helt okej visar det sig, och jag slänger på mig springkläderna snabbare än nödvändigt och ger mig ut i motvind och regnskurar och kunde inte bry mig mindre.

Helt plötsligt är pissväderdeppen bortblåst. Jag krigar mig fram. Känner mig stark och pigg. Piskade regn känns lika uppfriskande som utmanande. Jag är lycklig som får till en spontanrunda. Det går ju faktiskt att springa i både mörker och regn och var för sig. Ett pass i taget. En dag i taget. Detta kan vara vändningen. Rullgardinen går inte längre ner. Nu ska den rulla upp. På en dag, kanske FÖR en dag blev perspektivet på novembervädret ett annat. Hej då november. Välkommen hmm… april?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *