Pånyttfödas

Det är ju lite det våren är till för – allt födas på nytt, så jag väntar på kick-offen. Jag väntar på att framtiden ska ta fart. Det syns ju i naturen att det ligger något i luften. Ja jag vet, det ligger hos mig i att sparka fart, men just de nervkopplingarna funkar lite långsamt just nu. Det är mycket som ska ordnas med för att det avsparken verkligen kan kännas av, men det passar ju så bra om det kunde komma nu under favoritårstiden. Vill inte missa!

Jag  tog chansen till en så kallad ”skön skogsrunda” i löparskorna när jag ändå var i trakterna av skog. Skogen hånade mig och drog till med regn och hagelstorm. Inte det minsta skönt alls. I tron om att planen ”skön skogsrunda” också skulle bli som planerat, lämnade jag mössan hemma. Det är ju ändå i slutet av april. 3 plusgrader. Jag ger mig inte tänker jag. Jag SKA möta våren i skogen. Jag SKA hinna se vitsipporna innan de vissnar. Det gjorde jag.

Det är något visst med skogen. Den helar. Den är tyst och lämnar mig i fred. Den stormar ibland, men det är ju bara en utmaning. Tänk om jag kunde se alla andra sorters stormar som utmaning. Även om det var en fjuttig runda så var den värdefull. En nödvändig paus i det mesta just nu.

Löpningen ligger på hyllan. Inte fullständigt på hyllan. Det är snarare kraven som ligger på hyllan. Nästan alla krav. Mina tids- och prestationsmål är pausade och det enda kravet jag har på mig själv nu är att få till en runda då och då. En skön plan och lätt att följa. Definitionen av ”då och då” bestämmer jag ju själv. En chans att få nystarta och varva upp, och kanske öva mig på att ta tag.

20160424_090730Ljusinsläpp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *