Påmind

Vaknar upp tidigt och känner på en gång att idag kommer det gnaga. Idag är en sån dag. Nähäpp. Jag har inte hoppat ur bergochdalbanan ännu. Dag två som själv denna period. Som ett brev på posten.

Att hela tiden bli påmind om det man försöker släppa taget om är en riktig pina. Det är som en kniv som vrids om. När allt bara rusar på en. Det man försöker stänga ute, glömma och bli av med dyker upp på olika sätt.

Samtidigt känner jag mig så utestängd och bortglömd. Känslan av att inte få vara med, för det är helt enkelt inte min tur.

Vara själv byttes i kväll ut till att vara ensam. Det ska hanteras. Har försökt. Tänkte kvällshandla. Vände i ICA-dörren. Lägger ICA till listan över ”Ställen jag har bölat på”. Ny vecka. Ny tag.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *