Obstacle race – funktionellt eller ofunktionellt?

Igår var det dags för Toughest-turnén att nå Malmö. En hinderbanetävling – obstale race – som gick längs Ribersborgsstranden i Malmö. Ett bra arrangemang måste jag säga. Påkostat och ambitiöst. Förra årets 18 hinder har utvecklats till 40 som blev närmre 52. Ett bra väder och i runda slängar 4000 deltagare. Jag står bredvid och tittar på sådana tävlingar av främst två anledningar – 1 För många vattenhinder, 2 Det lockar inte att träna den omfattande styrketräning som krävs.

Eller vad krävs egentligen?

Jag underhåller mig med funktionell styrka. För mig innebär det att träna den sorts styrka som hjälper mig i vardagen och som hjälper mig att bli en bättre löpare. Den ska hålla min kropp hel och smärtfri, stark i löpningen och jag ska kunna hantera det som normalt händer i vardagen med allt vad småbarn och jobb framför datorn innebär. Snävt och bra. Tidseffektivt och målinriktat.

Så ställer sig min man på startlinjen. Han tränar normalt löpning och styrketräning en eller ett par gånger i veckan. Hemmaträning mestadels utan vikter och redskap, men med inslag av kettlebells och TRX. Han glider igenom hinderbanan och går i mål på 53 min. En 199:ndeplats. Han tar alla 52 hinder utom ett. Det näst sista som är Monkey bars i form av en stång där armstyrkan ska ta en över från plattform a till b. Stången är täckt av lera och hal, och händerna lika så, så han ansåg skaderisken vara för stor och tar en straffrunda istället.

Jag tycker hinderbana är hyfsat ofunktionellt om det ska spegla vardagens krav. Ser vardagen ut så, så ska man kanske fundera på om man lever för riskfyllt, och kanske varför man har en så himla många hinder i vägen hela tiden. (Om man inte har ett väldigt fysiskt krävande arbete.) Men som en utmaning, ett styrketest, är det funktionellt. Om inte annat så tränar det funktionen i den mentala styrkan, även om jag ännu inte förstår varför att kräla i dy som luktar bajs ens imponerar på en själv. Dagens uppdrag blir att köpa parfymerat tvättmedel och tvätta om alla kläder för lägenheten luktar gammal sumpmark.

20140503_111425 DSCN0571 DSCN0573
DSCN0574 20140503_122939 20140503_123927

Det var klart att familjen ska hänga med och heja på pappa. Packar cykelkärran – vikt ca 15 kg – med matsäck, filtar och varma kläder. Stoppar i ettåringen i vagnen – 11 kg och bitvis åker femåringen med när promenadsträckorna blir för långa för att ta sig runt mellan hindrena – +21 kg. Jag forslar fram ca 47 kg på gräs och uppförsbackar, kör fast i sand och gropar. Promenaden under dagen blir ca 10 km. Svettas som en gris i motvinden när solen leker tittut bakom molnen. Idag känns det i axlar, rygg, höfter och rumpa. Jag fick onekligen min funktionella träning. Eller så behöver jag träna den ännu mer. Min man vaknar och konstaterar att det känns som han varit i slagsmål. Våra varsina träningspass har påverkat märkbart.

Visst är hinderbana en kraftansträngning och man kan alltid kapa tider genom att bli starkare, snabbare och fila på teknik. Det är svårt att jämföra sig med andra i en sådan tävling eftersom den är så mångsidig och alla är bra på olika saker. Några är starka, andra är snabba och vissa har både styrka och snabbhet, men start och mål har alla gemensamt. Några har varken eller men ska fixa det ändå! Jag inser att styrkan att klara av en hinderbana har mindre betydelse än vad jag trodde, med tanke på den bredd av människor som tar sig runt. Jag ser på när sista två tjejer tar sig in mot mål på ren viljestyrka. Starka och sega. Tiden kvittar. De ska bara klara sista hindret. Försök efter försök, men till slut får de ta straffrunda istället när krafterna har tagit slut.

Man klarar fantastiskt mycket bara genom att bestämma sig och fokusera på att genomföra med den styrka man besitter, istället för att förneka att man skulle klara det för att man inte är tillräckligt stark. Den mentala styrkan hjälper garanterat att bemästra hindren i vardagen – så ja, det är funktionellt. Så ge mig den mentala styrkan att bemästra vatten och jag ska visa att mammastyrka räcker långt. Tackar den 1-åriga heffaklumpen för träningen som man sällan tänker på att man gör i vardagen, och firar med 4 chins. chin_02

Om jag ska bli ok på bild så krävs det några försök,
så +4 chins + 4 för fotograferingens skull.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *