Nyfiken på det oförstörda

Se framåt har jag lovat mig själv men för att se positivt på framtiden finns dåtiden som referensobjekt. Må 2017 bli året då drömmar blir sanna. Det har varit ett fruktansvärt 2016 och jag vill inte titta tillbaka på samma sätt. Det ÄR svårt. Året började med några sömnlösa kvällar när taggen i hjärtat har känts av men jag har grepp och taggen och måste bara dra ut den och öppna flödet av tacksamhet och kärlek.

Jag är ingen expert på ämnet relationer men jag har fått ett perspektiv på ämnet som jag inte tror jag hade fått om inte det som hände hände. Det är en av de saker jag kan glädjas åt nu. 

Det jag lärt mig av året/åren som gått är att man inte kan ta kärlek blint för givet. Att trygghet inte är samma som kärlek. Kärlek är inte en förutsättning för trygghet och heller inte tvärt om. Att man mår rätt bra, trivs och är nöjd i en relation betyder inte att allt står rätt till. 

Tyvärr tror jag inte alltid man fattar rätt förrän någon ställer det på sin spets. Det som man tagit för givet blir till slut ohållbart när man är ensam om att ta för givet. Den ensamhet som uppstår känns snopen och pålurad. Men jag visste inte bättre. 

I framtiden lär jag vara mer försiktig och kanske mer rädd att öppna för och känna kärlek. Jag vet inte. Det var 17 år den slog till ordentligt för första gången. Jag var 21. Förhoppningsvis och troligtvis har det hänt grejer sedan dess. Erfarenheter rikare. Bättre kännedom om mig själv, bättre känsla för mig själv och mycket lärdom bara på senaste åren. Jag vet vad jag vill ha från andra och jag vet vad jag vill kunna ge.

Jag ser ljust på framtiden när det kommer till kärlek och relationer, för nu har allt chans att börja från noll. Oförstört och nyfiket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *