Ny kompetens

Ja men då kör vi en vecka till! Söndagen kom och segrade. Jag är tacksam för helgen. Barnkramar och tid för återhämtning och det tackar jag särskilt för när den sedvanliga höstförkylningen har varit på besök hos oss alla tre i omgångar under en månad.

Jag går in i november med hopp om att livet håller sig uppe på en bra nivå så som oktober i stort har varit. Det har dippat en del men vid det här laget är jag beredd att det händer. Jag blir inte så överraskad och ifrågasätter inte varför längre. Funderar inte så mycket. Jag blir arg. Jag förklarar min ilska. Gör något åt det om jag kan. Skriker och gråter om det behövs. Sover. 

Jag har en liten bisittare som förklarar att nu är humörsvängningen här. Vi låter den vara och gå över och sen går vi vidare med bagaget. Bara häng med. Det är inte enkelt. Det låter kanske så men jag viftar inte bort allt för snabbt.

Livet har blivit lite så. Jag har lättare att låta vissa saker, händelser, människor passera. Jag kan vifta bort sådant som slutat beröra mig. Scrollar förbi nonsens, gnäll och negativiteter utan att haka upp mig. Medan det som har en viss betydelse, det som påverkar mig på annat plan stannar kvar som ett ämne att behandla vidare. Älta om du så vill. 

Men jag tror jag har stärkt min kompetens att älta. Jag tror jag har lättare att komma fram till ett resultat och jag tror att jag ältar mer effektivt. Det är så man ser ältande som något positivt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *