Nedräkning och målgång Stävie Trail 

En vecka sedan målgång men det tog tid att smälta, att samla mig och att återhämta mig. Och jag har ju inte ens sprungit!

20160306_094740

Trots att sista dagarna inför Stävie Trail var ofantligt välplanerade var det pirrigt i magen. Tur att dagarna också var fullspäckade så man slapp gå och vara nervös hela tiden. Det räckte med dålig sömn i dagarna tre. Dagen D gick mer eller mindre felfritt. Snö varvat med regn. Fyra par vantar genomvåta. Tår och fingrar som isbitar, men vad gör väl det när deltagarna bar på glädje och leenden som värmde upp.

Söndagkväll 6 mars – jag klappade mig på axeln efter ett väl genomfört arrangemang och sen klappade jag ihop. Det var bara så skönt att lägga något stort och väl genomfört bakom mig och ägna tiden åt återhämtning. Och vad händer när en hektisk period är till ända och man kan slappna av? *host host* Jepp förkylning, men som låg rätt i tiden, om man ser det positivt. I år låg det nämligen inte någon Portugalresa och väntade andra helgen i mars, som senaste två åren.

Det mest fantastiska var alla de där klapparna på axeln som så många andra delade ut till oss med kommentarer på Facebook, skickade meddelanden och face-to-face-beröm. Det är fortfarande svårt att ta till sig hur bra de allra flesta faktiskt tyckte att det blev. Själv hade vi några saker kunde ha varit annorlunda. Alltid något att haka upp sig på, och det där är ju märkligt – att det ska vara så svårt att vara 100 % nöjd med något jag varit med att genomföra. Antar att det är en gnutta perfektionism, ödmjukhet och verklighet som påminner en. Allt kan inte bli perfekt, men näst intill. Men vad fasen, jag ska fortsätta klappa mig på axlarna tills det blir blåa, som en påminnelse om något väldigt bra.

IMG_5810

Om du vill uppleva eller återuppleva hela härligheten i efterhand så finns det massa kul att läsa om loppet:

Stävie Trails hemsida
Stävie Trails Facebookevenemang

3 Comments

  1. Verkar som om det blev riktigt lyckat. Får man bra respons på ett lopp i isande snöblandat regn, då har man verkligen lyckats 🙂

    Själv blev vi bjudna på kalas just den dagen (på lekland, i mars, gissa om jag tänkte kräksjukebaciller när vi var där, och gissa hur förvånad jag inte blev när jag sen faktiskt blev kräksjuk några dagar efteråt) så kunde inte vara med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *