Motionscykel – men vem säger att träning ska vara bekväm?

Nu måste vi prata motionscykel. På grund av löpvila så blir det motionscykel på gymmet. FYI – Jag sålde min racercykel för ett par veckor eftersom den inte används (för övrigt till en mycket känd löpare och jag räcker med varm hand över min gamla godbit till hennes trygga händer. Må den komma till användning.). Sen kom löpvilan. Som väl är känner jag dock inget som helst sug att hoppa upp på en landsvägscykel. Så fort jag tar mig fram genom stan på vanlig cykel tänker jag att det är skönt att slippa träningcykla i denna j***a vinden som alltid blåser åt alla håll, men i alla fall – ironiskt att löpvilan kom i samband med cykelförsäljning. Någon mening finns det med det. Innecykling uppfyller i alla fall sitt syfte som väl är.

På mitt gym finns en spinningcykel. Tummen upp till det! På gymmet jag var på igår för lunchträning fanns bara en motionscykel. En sådan med sladd och display, en massa knappar, möjlighet att välja förbestämda program osv., och inte minst en stor fet sadel. En stor mjuk bred sadel. Enkelt höj- och sänkbar, med en tanke att passa alla. Anpassningsbar på samma vis som alla andra maskiner i gymmet. Det ska ju vara bekvämt. Självklart är möjligheterna till korrekt inställning av maskiner i första hand till för att hålla träningen säker.

En spinningsadel är smal och bekväm. Den kan man sitta länge på och jag bryr mig inte ens om att ha vadderade byxor. En racercykels sadel är liksom utprovad efter gumpen och ju hårdare desto bättre. Man sitter som gjutet. Jag anser inte att min rumpa är onormal på något vis, men breda mjuka sadlar blir den riktigt arg över. Bara obekvämt och efter ett par minuter skriker den av smärta. Så pass mycket smärta att jag vill stå upp och cykla. På en motionscykel. Viss obekvämkänsla är okej i träning, men den ska komma från musklernas arbete, kanske från lite mjölksyra och från tungt flås. Inte av begynnande skavsår på sittbenen trots vadderad sadel och vaddering under hudlagret.

20150506_120203Jag är stolt över min maxpuls. Den ÄR hög. Mycket hjärt-power. Trovärdigheten är dock tveksam just här eftersom sensorerna mätte upp 193 och i nästa sekund 122. Ta mätningen på konditionsmaskiner med en nypa salt.

 

Nu vill jag börja springa igen, eller ha Compeed på rumpan. Idag blir det vattenlöpning istället. Där kan ingenting skava.

6 Comments

  1. Ja motionscyklar sitter man verkligen inte bra på! Jag har däremot mest problem med att ställa in sadeln så att det känns OK i ryggen och benen, kan liksom inte sträcka ut benen ordentligt (i den mån man nu ska sträcka ut dem på en cykel) och kan inte ha ryggen i samma läge som man är van vid på spinningcykel. Det känns bara obekvämt och … fel.

    • Jag tycker att jag blir begränsad i rörlighet i höften. Sadeln är liksom ivägen! Någon motioncykeltillverkare måste ju ha uppmärksammat detta kan man tycka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *