Mina skor berättar

Kollar in mina gamla godingar. Asics DS-Trainer 19. Favoritskorna som är slut, uttjänta och ganska odugliga, men så sköna på fötterna. Skon som tog mig från den tidigare trotjänaren och betydligt tyngre Asics 20-/21-serien, och gav mig fjäderlätt löpning. Fin feeling fortfarande trots att de är slitna in till hårdplasten i sulan och läcker in som ett såll. Köpta i april 2014 och använda fram till december samma år och lite till därefter. Inte alls speciellt länge för ett par löpardojjor. De har slitits rätt snabbt. Snabb överslagsräkning och jag skulle tippa på att de har hängt med i 60 mil cirkus, sen har andra skor fått ta resten. 100 mil och ännu längre säger man att en löparsko ska kunna hålla. Jag tvivlar när det gäller dessa. Visst har de fått springa i backar, skogsvägar och på grus, och inte bara lena asfaltsväger, men ändå…

 20150210_144437~2 20150210_144500~2 20150210_144539~2Sköna som mockasiner, men sjunger på sista versen. Ersättaren är på väg!

Även om de i stort sett är döda så berättar mina skor att:

  • jag har bångstyriga stortår som gnager sönder tyget på ovansidan. Det gick på en månad ungefär. Det bör innebära hyfsad rörlighet i stortårna, men kanske att de bestämmer lite för mycket och inte slappnar av.
  • jag landar på utsida framfot och vänsterskon har slitits mest. Skvaller om en obalans? Säkerligen. Ingen hällöpare. En aningens slitet längre bak på skorna av fråntrycket i löpsteget.
  • min pronation inte märks så mycket i löpningen längre. Slitningen på utsidan avslöjar och att de inte är nedtrampade på insidan. Godkänd på fotstyrkepassen!
  • jag gillar smuts!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *