Måndagsformen

Septemberservicen är genomförd. Halvtimmen hos naprapat-Christofer med genomgång av allehanda skavanker, småblessyrer och rost i maskineriet. Inte helt illa någonstans men jag vill gärna ta hand om det som finns innan det blir värst. Där har jag varit innan. Det är lite hopplöst för humöret att befinna sig där. Nästan lite taskigt mot sig själv när man kan förhindra det rätt så enkelt.

Uppifrån och ner. Nacken – jag slapp det obehagliga knäckandet. Jag har gått utan huvudvärk och nackspärr länge nu så tryck på små knutor fick räcka samt lite kläm på halsmusklerna. Axlar – triggerpunkter på båda axlarna och lite rycka-loss av höger axel som är den stela av dem två. Den hänger inte riktigt med i armpendling vid löpning just därför. Sen gammalt. Hämmad rörlighet någonstans ställer till bekymmer på andra platser. Bröstmuskel – triggerpunkt intill armhåla som får arm och fingrar att domna av. Tryck lite där på dig själv vetja. Testa. Mest troligen är du öm där om du har minsta lilla dålig hållning någon tid på dygnet.

Vi vandrar neråt.

Bröstrygg – mitt stora bekymmer. Knakelibrak. Lite segare än vanligt men det jämnar ut sig då det förra gången gick plättlätt. Ländrygg – stel i quadratusmusklerna (musklerna nedanför revben och ovanför höft). Ett schysst tryck och höftontet märktes tydligt. Tänk vad ryggstelhet kan ställa till det. Känner någon igen? Säte – häng-å-tryck med armbåge på både höger och vänster rumphalva. Sätta på plats och justera samt lätta på stelhet. 

Vi vänder på steken. Triggerpunkter djupt inne i bålmuskulaturen. Spänner fint i ljumsken och höftböjare. 

Sen kom det jag mest oroat mig för. Klantskador verkar vara min egen ömma punkt. Tappa vikter på foten i våras och förra veckan gå in i en maskin gymmet. Handtag rakt in i sedan på knät. Blåmärke och svullen som följd. Det gör ont en vecka senare. Ont att stå. Ont att gå men inte ont att springa. Kläm och tryck. Inget verkar allvarligt skadat. Yes!

Slutligen – och möjligen det som var lättast att hantera från bänkliggandet, vänster fot. Stelhet. Ett knack och lite drag så löste det sig.

Jag från topp till tå en måndag som denna. Jag låter som 95 bast men tro mig, jag lever ändå! Och jag lider inte väldigt mycket av något förutom den smått jävliga halvtimmen. Låter förmodligen värre än det är. Jag är bara väldigt intresserad av att hålla i längden och väl medveten om att går det för långt med besvär blir de fler och mer svårlösta och svårhanterliga. En del av att ta hand om mig.

Bästa hjälpen, bästa servicen och renoveringen efter helgens bravader på Lidingö är redan inbokad. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *