Lördag aka sovdag

Februari. Man ska nog inte planera allt för mycket. Hålla kalendern lite öppen. Lämna besked med förbehåll om att allt kan hända. Det oväntade och väntade.  Så sent som för en vecka sedan sa jag ”vi har klarat oss bra tycker jag!”, tog i trä ”peppar peppar”. Nu vet jag att det inte funkar så jag kan sluta vara vidskeplig och jag räknar med att vi inte riktigt är över på andra sidan ännu.

Jag hade faktiskt blivit mycket förvånad om jag lyckats hålla mig frisk. När två feberbarn har legat på mig, på varsitt ben, och hostat och nyst i flera dagar. Det vore märkligt om jag satt där helt säker och bacillerna bara studsade av. Så på torsdagkvällen var det bara att säga adjö till veckoslutets planer.

Lördagen aka teamdag. Det skulle innebära en tur till Stockholm för att träffa teamet hos SAFE Education. Lärarlaget, administratörer och ambassadörer träffas, umgås, fortbildas och inspireras. Kickoff typ. Jag såg till och med fram emot 4,5 h tågresa hem. På lördagsmorgonen när klockan ringde 6.30 såg jag mig besegrad och fick lämna återbud. Riktig feber (alltså +38) för första gången sedan vattkopporna 1996.

Lördagen aka löpningens dag. Skulle inte få till det ändå i år men det stod med i kalendern. Möjligen kunde jag, om det inte ville sig bättre, få till en springtur på lördagkvällen från Åsögatan till Medborgarplatsens tunnelbanestation och vidare ner mot perrongen till kommande tåg, som en vanlig dag i Stockholms kollektivtrafik. Been there, done that i många år. Även förra året fick jag klara mig utan firande av löpningens dag pga förkylning. Inte min dag helt enkelt. Tur det i år finns 365 andra dagar att springa på. Några färre om man räknar bort sjukdagar.

Nu börjar vi känna att denna omgång är förbi. Solen skiner. Det vore inte dumt med några solstrålar i ansiktet. Sticker ut näsan…

IMG_6390

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *