Live från min balkong

Kvällen jag fasat för är här. Efter en underbar helg bortrest med mina två hjärtan till mormor under tiden han flyttat ut, är jag nu hemma. Barnen har bytt till det andra hemmet, och jag sitter med mina tankar, och några kartonger möbler som skulle skruvas ihop. Jag pallar inte. Jag har längtat efter att få göra fint igen hemma men just nu känns det så meningslöst.

Från helgens fulla närvaro, kramar, pussar och kärlek, till att ha lämnat över dem fram till slutet av veckan. Trots vattkoppor, febernätter, kli och natthosta. Jag vill fortsätta vara där! Minstingens ”jag vill krama dig. Jag tycker om dig supermycket” hörs i mitt huvud. Den storas God morgon-kram i sängen.

Det här är fruktansvärt! Fruktansvärt!

Ett hem fullt med leksaker, barnens sängar, kläder, gosedjur men inga barn. Jag sitter på golvet på min balkong som förlorat alla sina möbler. En handduk i knät. Näsdukar räcker inte.

Ska det vara så här varje gång de ska till sitt andra hem?

Det känns som 4 förlorade dagar fram över. Säg att det blir bättre! Fan för att jag tvingas gå igenom detta!

 

2 Comments

  1. MP

    Ja, jag lider med dig. Det suger. Det är avskyvärt. Riktigt illa. Mycket känslor som kommer tillbaks när jag ser detta. Men ja det blir bättre, jag lovar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *