Långsam morgon

20150911_084414

Jag försöker starta morgonen långsamt. Det finns en vits med att gå upp tidigare än vad jag egentligen har lust med. Jag uppskattar att inte stressa på morgonen och kickar igång dagen lite lugnt och stilla. Har familjen gott om tid på morgonen så håller alla sig lugna i humöret. Inget skrik, tjat och gnäll för att det är kort om tid, och sen strosa långsamt mot avlämning på skola och förskola.

Inte sällan blir det morgonpromenad, eller morgonlöpning. Gärna en bit bort från trafik och ljud. En stund i solskenet när vädret tillåter, eller en kaffe någonstans. En stund till funderingar på allt och inget. Vissa morgnar tar jag med mig jobbet utomhus. Det gäller att passa på så länge det går. Det är en värdefull stund. Arbetsdagen kommer ändå ta ordentlig fart efter hand och inte sällan sluta sent, så lika bra att göra långsamt det som går att göra långsamt. En halvtimme-timme varje morgon avsatt till lugn och ro, frisk luft och funderingar. Den möjligheten har jag. Det är mitt sätt att få ut så mycket som möjligt av dagen och mitt sätt att kunna hänga med i allt som händer.

Andra river kanske av ett astufft träningspass på morgonen, eller trivs bäst med att ha ordentlig fart redan från start. Hur grundar du för en bra dag? Kickstart från att du öppnar ögonen? Kanske är din lugna stund någon annan tid på dygnet?

2 Comments

  1. Två dagar i veckan börjar jag först vid halv tio. Det är guld värt. Då får jag och dottern sovmorgon, vi äter frukost ihop och jag lämnar på skolan. Sen hinner jag dessutom en ganska lång, lugn hundpromenad innan jobbet. Det är tack vare de dagarna som jag överlever de tre andra dagarna, som ofta innebär att börja tidigt (ibland mycket tidigt) och all morgonkaos som hör vardagen till.

  2. Pingback: Överlevnadsmorgnar | trailflirt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *