Långpass med nummerlapp – rapport

Ibland vet man att man inte har förutsättningarna för att kunna göra ett riktigt bra lopp men oavsett så blir det ändå alltid det bästa som det kan bli utifrån rådande förutsättningar, och ibland får man omvärdera vad det är man ska göra. Vad är värdet i att delta i loppet? Ligger värdet enbart i att få göra en bra tid eller finns det andra saker att tillgodoräkna sig?

Så gick mina tankar efter att det onda i mitt vänsterlår inte riktigt vill försvinna. Det är något som kommer att gå bort, men det behöver mer tid och fler åtgärder. Sen det där tjatiga med (en sista!!) förkylning som inte helt hann släppa innan startskottet. Lite otursförföljd känner jag mig allt, även om det till stor del är självförvållat, men jag härdas. Jag kan ju ändå göra något utifrån förutsättningarna som råder som sagt. Jag har respekt för att kroppen säger ifrån, men något måste jag ändå kunna göra för att allt ska kännas lite bättre. Typ springa i skog. Det här är ingen reklam för att man ska springa även om man har ont och snorig. Du måste känna efter själv och denna bedömning gjorde jag till slut:

Solen skiner. Det lovas finväder och det är ju ändå solklart att jag ska ta del av min födelsedagspresent fullt ut. Givetvis blir det start på Eko Trail Österlen. Jag kom dit, stod på startlinjen och passerade såsmåningom mållinjen trots löpningens alla baksidor.

IMG_4850

Mitt lopps budord:
– Jag ska icke ta i så jag tappar andan.
– Jag ska lyssna på mitt vänsterben. Känns det bättre att gå uppför, så ska jag gå uppför. Känns det inte bra att springa utför så ska jag ta det lugnt utför.
– Jag ska njuta av naturen – titta upp, titta runt, titta ner och upptäck naturen.
– Jag ska icke bry mig om vad klockan står på när jag går i mål.

Det blev ju ett jättebra långpass deluxe extra allt. Det är inte på varje långpass som jag har 500-550 sällskapslöpare runtomkring mig, tre vatten- och energidepåer längs vägen, tidtagning, medalj, slutspurt i trappa och målgångsapplåder.

Bildkavalkad av naturupplevelsen

20150418_103802 20150418_115817 20150418_125102 20150418_130257 20150418_131827 IMG_4848
Naturen och jag.

IMG_4791Jag träffade Trailflirt-Märta! 

20150418_140759Medaljfoto med mina deltagare Robert och Edit från Runacadamygruppen.

Någonstans längs min långa löparresa har det blivit knas när jag till sist motiverar en start i loppet med  ”det är ju bara en halvmara”. Respekt för distansen? Det kunde ha varit mycket längre. Då hade jag stått inför ett helt annat scenario.

3 Comments

  1. Pingback: Ekotrail Österlen – I guess we´ll be seeing eachother! | Rund är också en form!

  2. Bra jobbat trots benkänning och efter-förkylning! Och det var verkligen ett härligt långpass, bara en sån sak som att man får svingod torkad mango längs vägen 🙂

    Nu ska jag också få tummen loss och skriva min version av dagen.

  3. Pingback: Ekotrail eller vem sa att Skåne var platt? | trailflirt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *