Kvinnor och frosseri

I går unnade jag mig. Det gör jag var tredje månad. Spenderade dryga två timmar med Hanna på Honey I’m Home. Det är en sån sund och välgörande stund. Frosseri i ompyssling och egentid. En stunds snacka om allt möjligt i lugn och ro och man får sitta ner med en kopp te eller kaffe. Vet aldrig vad som ska hända. Blir alltid nöjd. Förbättring och uppfräschning, och jag går därifrån som en bättre version av mig själv. Tack Hanna!

Honeyhome

Hos frisören är i stort sett enda gången jag läser tidningar som Elle och Damernas värld, och hittar alltid något kul att läsa om. Denna gång blev jag mest upprörd – av rubriken. ”Får kvinnor frossa?” Damernas Värld nummer 6, 2014. Skribentens önskan är ju naturligtvis att jag ska läsa vidare. De lyckades. Paff. Jag har aldrig ens ställt mig den frågan själv. Känner inte igen mig i ett enda ord i artikeln. Jag blir upprörd över att samhället är på det viset att det finns kvinnor som tänker på vad de äter för att andra ser på. Tar en tallrik nyttig mat för att ingen ska tycka nåt neggo om en.

20140602_165947-1

Hon avstår från efterrätt eller tar på sin höjd en liten chokladbit till kaffet. Hon petar dystert i sig sin sushi, för det är ju så nyttigt och fräscht, men i hemlighet längtar hon ihjäl sig efter grillad entrecôte med bearnaisesås och ett berg av frasig pommes frites.
  Men hon stålsätter sig. Hon vet precis hur mycket (eller lite) hon kan tillåta sig att äta utan att gå över gränsen. För hon har järnhård kontroll över sig själv och sin kropp. För hon är kvinna och det innebär i vissa fall att nästan aldrig få äta sig mätt. Åtminstone inte när andra ser på.

Dietist och författare Gisela van der Ster utalar sig och säger att ”Mat och ätande är kopplat till starka känslor av skam och skuld och särskilt tycks det vara så för kvinnor. ”Det finns enligt henne ”ett starkt men ofta outtalat krav på kvinnor att hålla igen och aldrig äta ”för mycket””.

What?!! Ett outtalat krav på kvinnor att hålla igen? Jag är glad att det inte är så i min värld. Det finns ingen som ställer krav på hur mycket jag ska äta. Kanske jag lever i en lyxvärld. Jo visst, det talas mycket om ideal. Modeller är trådsmala. Kroppsfixering. Men det är inga krav från utifrån. Kraven sätter vi på oss själva. Vår självkänsla är drivande. Kraven har inte något med vår matkultur att göra, utan att det snarare är en fråga om självkänslan i stort. Man måste klara av att stå emot. Man måste vara stark och tycka om sig själv. Jag förstår naturligtvis att detta är ett upplevt problem av många men artikeln är inte till hjälp och inte alls uppmuntrande till att hitta någon väg ut. Jag tror jag gillar mat för mycket för att förstå syftet med artikeln.

Vidare menar hon att man inte alltid upplevs som en normal tjej med frisk och sund aptit om man sätter i sig en wienerschnitzel med stekt potatis och sås och tårtbit till kaffet. Eller att man tror att omgivningen tror att man har dålig karaktär, är slapp, slö, lat och dålig koll på mat och hälsa. Återigen. Varför bry sig om vad andra tycker? Där i ligger problemet. By the way – en wienerschnitzel med potatis och sås är heller inte nödvändigtvis dålig mat. Inte tårtbiten efteråt heller.

9 av 10 tänker ofta på vad de äter. Jag är inte säker på att det är menat som något positivt i det här sammanhanget. Jag tror inte att 9 av 10 är omtänksamma mot sin kropp genom den mat de stoppar i sig. Jag tolkar det snarare som att 9 av 10 tänker på vad de äter när andra är i närheten. Sorgligt om det är så. Endast 20 % av kvinnor i Sverige har ett sunt förhållande till mat. Kanske det egentliga problemet inte är att man väljer nyttig mat när andra ser på. Att äta osunt (alla) andra måltider som inte kroppen mår bra av  och inte gör något åt det, är förstås ett större problem.

utklippDV

Okej – det är djupt rotat i vår kultur och i vår historia att kvinnor har begränsad handlingsfrihet och får äta i det tysta, men har inget hänt sedan dess? Om inte, så är det dags att ändra på det. Vi behöver inte ändra på hur andra ser på oss, men vi kan ändra på hur vi ser på oss själva, så blir det första en struntsak. Har vi inte lärt oss att njuta av maten? Att äta för vår egen skull. Inte för att andra säger åt en att göra det.

urklipp02dv

Kvinnor väljer bort efterrätt för det anses inte kvinnligt att ”frossa”. Var går gränsen för frosseri? Huvudrätt och efterrätt. En tre rätters middag? Det ska man väl åtminstone få stoppa i sig utan att det ska kallas Att frossa. Klart kvinnor ska få äta efterrätt. Vi ska äta vad vi vill. Oavsett om vi är en han, hon eller en hen. Alla har rätt att frossa, och alla bär sitt eget ansvar för vad man frossar i.

Det är inte hur mycket mat du stoppar i dig som är avgörande. Det är vad det är för typ av mat och vilken kvalitet det har. Vi har alla olika energibehov beroende på vad vi hittar på om dagarna. Låt det styra istället. Ät inte nyttig mat för att någon ser på. Ät nyttig mat för att din kropp är värd det. Var stark och ta hand om dig. Frossa när du känner för det och bestäm själv vad det innebär för dig. Lyssna på kroppen. Blir det för mycket av något säger kroppen ifrån. Tagga ner. Oavsett om det är mage och tarmar som skriker eller om begären börjar ta över i huvudet. Lätt att säga, svårare att genomföra, men var uppmärksam på hur kroppen reagerar! Ha ett positivt förhållande till mat. Ät mat – det är bra för dig!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *