Käka kola med ond käke

Det finns ett gäng yrken vars tjänster kostar en hel del pengar, och som kund betalar man för något som gör ont. Inte farligt ont, men ibland undrar man. Jag syftar till exempel på när man anlitar en personlig tränare som kan få en att ta i så man nästan spricker. Känner brännande smärta i musklerna, lätt illamående och yrsel av de där sista repetitionerna, vilka man kanske inte hade förmått sig till på egen hand. Man betalar för att få känna sig helt slut och färdig och för att få en sjuk träningsvärk, och förhoppningsvis lite motivation, tips, styrka att ta med sig hem. (Naturligtvis kan man anlita PT:n av andra anledningar än att ge sig själv stryk i gymmet.) Sen finns det andra typer av tjänster. Mer eller mindre nödvändiga. Tandläkare, massör, skönhetsvård typ vaxare. Inte alls speciellt behagligt eller avkopplande tjänstemöte alltid. Befängt egentligen att betala pengar för smärta, men det är ju för ens eget bästa, så all heder åt alla dessa tjänsteutövare som jobbar för att allt ont ska leda till något bra.

Det finns tjänster, behandlande tjänster, med syfte att få kroppen att fungera så bra som möjligt på så många plan som möjligt. Man betalar för behandlingen för att man redan har ont på något vis, och ofta gör det väldigt mycket mer ont att behandlas. Men det ska bli bättre. Aktuell smärtupplevelsen utspelar sig hos naprapat Christofer. Min käke har låst sig på vänster sida efter långvarig hosta som har fick käkarna att krampa och sedermera strejka. En dag sket det sig att käka äpple och äta sega saker (läs hemmagjord lakritskola).

Efter första behandlingen får jag tips på övningar som kan förbättra rörligheten i käkleden, och tips på hur jag ska massera, trycka, tänja och ta hand om mina käkar. Jag går hem och gör mina övningar. Upprepar ett par gånger om dagen och upplever att det går hur bra som helst. Det gör ont i vissa lägen och jag tar inte i så mycket mer då när det gör så ont. Masserar, köttar käkmusklerna och tycker att det känns riktigt skönt. Kanske lite bättre i käken, men fortfarande inga äpplen och kolor.

Andra behandlingen idag, och jag förstår att man kan behöva anlita någon som vet att ont kan fördriva ont och som liksom kan få smärtan att kliva över gränsen mellan vad som hjälper och vad som inte hjälper. Om jag själv hade lyckats trycka på de där ömma musklerna under okbenet, långt inne i munnen, och samma smärta hade uppstått, då hade jag gett upp och bara tyckt synd om mig. Jag har tidigare tyckt att massage av vader är det absolut värsta som finns i smärtväg man kan orsaka sig själv (på ett ofarligt sätt). Att få musklerna i käken masserade – inifrån munnen och utanpå – passerar vad-ontet med hästlängder. Tredje gången gillt på måndag och kanske jag kan äta kola på julafton.

Det bästa med att ha ont i käken är att jag fortfarande kan springa, träna, äta så att jag överlever och leva ganska normalt. Det hade bara varit så skönt att kunna bita i ett äpple, knapra knapriga saker och tugga en stor mängd kola… men den som spar hon har.

20141217_190308

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *