Jag, rockklassiker och havet

… eller Malmö är inte bara asfalt.

Sen timme, då springer jag som mest avslappnat. Den sista ansträngningen för veckan blev ett långpass. Precis enligt plan. Ett kortare pass än halvmaran nästa helg, också enligt plan. Utan sällskap. Inte enligt plan, men det kan vara fel på planen.

Bra med att springa ensam är att man får finurla en hel del under tiden, och man kan lyssna på musik. Rockklassiker i radion. Började rundan direkt ut på cykelbanan som vanligt. Samma väg längs vattnet mot strandpromenaden. Som vanligt. Måste jag göra som vanligt? Jag har ju alla möjligheter att göra nåt annat, och ingen annan att anpassa mig till! Förändringens tid – halv 8 en söndagkväll.

Uppdrag 1: Jag tänkte gå efter långpassets säkraste knep för att lyckas: Springa långsamt. Det är nyttigt att hålla igen så jag trotsade min egen trogna hastighet och satsade på att INTE hålla mitt feel good-tempo 5:27, som jag näst intill alltid hamnar på, utan ta mig fram långsammare. Aldrig flåsa! Snittet landade på 5:47. Jag lyckades!

För att lyckas med det måste jag tänka på nåt annat än att jaga kilometertider på klockan. Ger mig själv fler uppdrag.

Uppdrag 2: Att springa havsnära och njuta av vinden och utsikten. Havsnära innebär mer natur och färre bilar. Vinst på vinst. Näst intill fritt från all sorts trafik vid den tidpunkten till och med. Fritt att sjunga med i musiken. Den enda farhågan var de dryga 50 fiskarna och att behöva bli fastkrokad i deras hej vilt svingande fiskespön.

Jag tycker jag lyckades ganska bra med uppdraget. Tog en säker väg för uppvärmning innan jag bestämde mig för att se havet på riktigt. Jag lyckades springa fel, sprang in i återvändsgränd och såg mig runt i inhängnat område. Fick se nakenbadet. Folktomt just då dock. Men jag fick ju sprunget hela vägen och det är ju ändå passets outtalade huvuduppdraget. Springer man fel kan man springa tillbaka. Nu vet jag vilka stigar som är bäst att ta.

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 22.16.20

Att leta vägar att ta sig fram längs havet, gav mig till och med ett tredje uppdrag.

Uppdrag 3: Välkomna alla andra underlag än asfalt.

  • Lös sand
  • Hård sand
  • Gräs – högt och lågt
  • Smått grus
  • Stort grus
  • Stenigt
  • Gropig grusväg delvis under vatten
  • Lera
  • Helt vanliga skogsstigar
  • Skogsstigar med rötter och djupa traktorspår
  • Brygga
  • Och väldigt lite asfalt och plattbelagd väg

20140511_200208 20140511_202653 20140511_194543 20140504_200324

Oops

Jag fick ihop strax över 17 km på relativt mjuka underlag, och jag hade kunnat få ihop ännu mer. Det tror man inte när man bor i en hård storstad!

Jag hinner inte ens hem från min urbana traillöpning förrän Anna tycker vi ska ta oss till ännu mer terrängvänlig mark och anmäla oss till Immeln Trailrun. 30 km i skog. Jag hann varken stretcha eller duscha innan jag tackade ja. Det blir en bra repetition inför Ultravasan Lite Längre, fast ändå den korta. Mer om de båda loppen när chocken över den tidiga starten på det förstnämnda loppet har lagt sig.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *