Jag är hel!

Spänningarna har släppt. Stelheten är i stort sett borta. Rörligheten förbättrad. Inget ont. Måste upprepa det: Inget ont! Inte ens ett litet skavsår! Slutbesiktningen är genomförd. Ett sista besök på länge hos naprapaten idag. Underhåll krävs från min sida framöver, annars lär jag åka dit på samma runda igen.

Efter Lidingöloppet fick det vanliga trasslet i kroppen inte ens en chans att komma till tals. Det där som brukar sitta i ett tag efter ett långpass – höft, tjockhetskänsla i knä, trött ländrygg – det kom aldrig. En ny upplevelse bara det! Att vakna morgonen efter och känna sig fit for fight igen! Träningsvärk – ja lite. Jag fick god hjälp att ställa en sned, vriden och påfrestad kropp till rätta och efter 2 veckor finns det inget att gå och oja sig över. Njuter av stunden.

Jag lägger mig platt och erkänner att jag inte tagit hand om mig som jag borde. Jag borde ha lyssnat tidigare på kroppen och på alla ”Du är spänd!” runt omkring, istället för att tänka ”Sluta tjata!”. Allt går inte att lösa med choklad. Jag kan planera träning, jag kan springa, jag kan förbättra och underhålla styrka, teknik och rörlighet, men jag ska bli bättre på att lyssna på min egen kropp. Vad talar för, och vad talar emot.

Just nu är kroppen hel och jag tycker om den! Från topp till tå. Utifrån och in. Den är stark och kan stå emot. Den klarar vardag och lite till. Den vill utmanas och uppleva. Den tål att trampas på av klumpiga fötter och den tål att skakas om. Den välkomnar varma och ärliga kramar och älskar glädje. Den ska få stå ut med mycket och bli ännu starkare. Hej härliga höst! Lägger mig platt och lyssnar på kroppen ett tag, sen upp och iväg!

 20141002_142433 20141002_142345-1 20141002_142509 20141002_142229Sjukt dålig på helkroppsselfie. Måste verkligen gå kursen! Men en hel kropp oavsett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *