Intervallpass på känsla

Igår blev det back to basic. Jag sprang ett intervallpass – 4×5 min, utan GPS. Ingen hastighetsangivelse. Bara tiden. Kors i taket 2014. Planerat? Nej. Batteritorsk. Det var omväxlande och nyttigt att få springa på känsla. Få och få. Jag får springa utan GPS när jag vill, men jag gör det inte allt för ofta. Garmin är min trygga träningskompis som sparkar mig i baken och nyper mig i kinden. Den talar om när det är nåt som inte stämmer och den visar att formen håller. Den visar mig till min comfort zone, men hur känslan är kan bara kroppen tala om.

20140604_203145

Igår fick alltså känslan bestämma allt, och känslan skulle trots allt vara lite obekväm, så det var bara att lägga sig i ett obekvämt tempo och hålla ut. Visst gick det. Inte lika kul, men det gick och det gjorde nytta. Jag har ingen hastighet att förhålla mig till. Jag kanske ska testa lite oftare. Så länge Casio håller. Den har många år på nacken och snart batteritorsk på den också. Hur gör man då??

Jo det finns en lösning där också. Jag har testat på kortare intervaller. Min stegfrekvens är invand till ungefär optimala 180 per minut. Det är 90 steg med höger fot på en minut. Räkna till 90 fem gånger, eller 450. Det blir en femminutersintervall. Ungefär. Även hjärnan får ordentlig träning och kanske lite huvudvärk/träningsvärk efteråt.

 20140604_204216 20140604_204537Avslut med en massa utfallssteg. På platt och i motlut. Det svider. Ont är skönt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *