Intervaller – mersmak eller blodsmak

Jag höll återigen intervallpass för Malmö Gerillalöpare i lördags. En härlig höstförmiddag. Även om solen fortfarande värmer en hel del så känns det höstigt. Mer kläder behövs – tror man. Men det var inte bara höstluften som gav rosor på kinderna utan även passet i sig förstås.

20140913_104709

Målet med mina träningspass är att du ska vilja gå på det igen. Du ska fortfarande ha ett sug efter avslutat pass. Du ska ha roligt, vilja träna igen och längta till nästa gång. Det gäller de pass jag tränar själv, och de pass jag instruerar. Jag vill uppmuntra till att våga, att satsa, och att genomföra. Att intala sig att jag kan, jag ska och jag kommer fixa det.

Intervaller skapar ångest hos många. Varför göra något som är så jobbigt när man kan springa och mysa och ha det bekvämt? Det är just det obekväma som utvecklar en. Det är det obekväma som gör det mysiga till lite tråkigt i längden, och det obekväma blir till en utmaning. Efter ett tag inser man att det obekväma faktiskt ger möjlighet att även göra framsteg i den bekväma zonen, och intervallerna blir pärlorna i löpträningen. Att göra det i grupp är för många en starkt hjälpande kraft.

I gerillagruppen finns alla typer av löpare. De som är med i gruppen för första gången och de som varit med från allra första början. De som har löpningen som livsstil och de som tar löpningen som en motionsform. De som inte har testat intervaller innan och de som har intervallpass som ett naturligt inslag i sitt träningsschema. Utöver det – alla andra. Och det bästa av allt – alla är med! På samma bana, med samma upplägg. Gemensam uppvärmning, gemensamma intervaller, och alla får klapp på axeln.

Alla kämpade, flåsade och svettades. Alla vågade, satsade och genomförde. Alla jobbade utifrån egna förutsättningar och alla fick möjlighet att utvecklas. Alla var glada efteråt. Mission accomplished.

Under nedvarvningsjoggen efteråt:

”Jag vill bara ge mig själv en klapp på axeln!”

”Det här måste jag göra oftare!”

”Vad roligt det var!”

Precis så ska träning kännas, och är du nöjd och glad så är jag nöjd och glad! Skön känsla i kroppen efteråt och jag vill på det igen. Lördagen 25 oktober. Bulltofta är platsen. Alla är välkomna!

… och passar inte tillfället dig, ditt träningsgäng, ditt kompisgäng eller dina kollegor. Hör av er. Alla ska få springa!

 

 

One Comment

  1. Exakt så!
    Jag var lite ”rädd” för intervaller när jag började springa. Jag kan fortfarande vara nervös, särskilt när jag ska köra lååånga intervaller. Men det är mer pirrande förväntan… Eller ja, hatkärlek kanske. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *