Helgens 3 upptäckter – 3 svaga sidor

Att stärka sina svaga sidor kan man förstås göra till en utmaning. Men kanske inte allt på en gång.

1. Jag har ingen cykelskalle. Bara springskalle.

Fredag: Drog fram racern för första gången på över 2 år. Hade stort intresse för landsvägscykling fram till 4 år sen ungefär. Sen hände nåt. Ett par cykelolyckor i familjen. Rädsla för trafik, för lite tid och helt omotiverad till att cykla. En ny chans i fredags alltså. Fortfarande är cykeln väl fungerande, snygg och ren. 46 avverkade kilometer fick jag ihop. (Ungefär lika långt som ett UltraVasan45, men där det jobbiga blev roligt.)  I varje backe vill jag hellre ställa ifrån mig cykeln och springa upp och ner ett par gånger för att det är så kul med backar och ett par fötter i löparskor, och i motvind undrar jag varför jag tog cykeln. MEN! Ett trevligt cykelsällskap och väldigt produktivt cykelmöte så inte en onödig cykelrunda. Positivt är förstås att cykelkonditionen var helt ok och benen gjorde sig inte påmind dagen efter. Så jag tackar löpning för det. Kanske en andra chans sätter andra tankar i skallen. Jag packar inte undan cykeln under täcke i förrådet riktigt ännu.

20140905_152758 20140905_143200
Hon ser ju glad ut och det är vackert även på cykelrundor.

2. Jag är armsvag.

Lördag: Ett cirkelgympass och ett år sen jag var inne på ett gym senast. Jag och personen som använde maskinen före mig hade inte riktigt samma styrka i armar. Lite att jobba på. Inget sätt att jämföra på förstås, men jag vet ju vad jag aktivt tränar för muskler normalt och jag fick använda den lägre delen på maskinens motståndarnas. Om jag nu behöver öka armstyrka så har jag en del att jobba på. Axlar och rygg är dugliga, men armarna?! Jag trodde man blev stark av att bära barn, om än bara i ena armen. Förvisso ingen som behöver bäras mer, men jag har använt det som ursäkt ändå… De svaga musklerna blir man påmind om varje gång man tränar något nytt. Jag säger inget mer. MEN jag springer inte med armarna. Behöver jag bli starkare? Mer att bära runt på? Kankse även där får ge det en andra chans, för det var kul. Träning är kul!

3. Jag kan inte komma på varför jag ska springa klockan halv tio på kvällen? Och ännu senare.

Natten till söndag (typ): Jag är nöjd med att jag lyckats springa kl 8 på morgonen några gånger under sommaren. 2 lopp och ett långpass. Jag är varken morgonpigg eller kvällspigg. Går gärna och lägger mig kl 22 eller slumrar i soffan, och går sällan upp innan kl 7. Så här såg det ut nedanför min balkong igår när jag sov:

IMG_2952

Då hade jag redan sovit i 1,5 h. Inte som vanligt förstås, men med huvudvärk fick det bli så.  Trots det – jag har svårt att fixa kvällslöpning. Men visst, taggar man till fixar man det, men jag har redan borstat tänderna när det är dags att börja peppa. Det kanske är det som är nästa års utmaning. Midnattsloppet. På alla ställen. Stockholm, Göteborg, Malmö. Och Helsingfors? 40 km löpning.

Utmaningar alltså:

Cykla mer.
Träna mer överkropp.
Kvällslöpning.

Hur ska prioriteringen se ut? Jag sover på saken.

 

2 Comments

  1. 1. Nähäru, den där cykeln packar du inte så långt under sängen. Den ska strax rastas igen. Cykelmöte var ju jättekreativt. Fast vi måste ha lunchmöten varannan gång så vi kan skriva ner alla idéer. Det är så svårt att cykla och skriva samtidigt….

    2. Armar kanske inte behövs när man springer, men det är snyggt 🙂 Och kul att träna!

    3. Ja, 21.30 är toksent. Jag hade nästan somnat innan jag skulle byta om. Men väl där var det lätt att tagga till! Vinkade vilt till någon på din balkong som jag trodde var Johan, men han vinkade inte tillbaka. Antingen var det fel balkong eller så stod ha också och sov 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *