Hej kroppen!

Jag vill bara påminna dig om att varje dag vara så väldigt tacksam för att du funkar så bra och står emot och står upp för livets överraskningar.

Tänk på allt du varit med om! De största påfrestningarna måste ändå varit att ha burit två barn inom dig. Du har fött ut två barn. Du har haft massa bekymmer – fötter, knän, höfter, RYGG ja herrejisses vad ryggen har fått stå ut med, axlar, nacke, och minns du när käken låste sig i en månad?! Och allt det där har du läkt ut! Lagat och fixat.

Du är smärtfri! SMÄRTFRI! Tänkt på det? Du springer inte längre de långa rundorna varav den sista timmen ständigt påmind om att du borde stoppa och ge upp. Eller alla de korta rundorna för den delen där du i första steget funderar på om det var en så bra idé och i samma veva skriker åt dig själv ”men bara bit ihop!”. Ibland räcker det att bara stiga upp ur sängen. 90 år gammal i rörelsemönstret. Tjatiga envisa skalle som saknade sunt förnuft. Nu går du som en klocka. Som att kliva upp på ett rullband och bara flyta med! Smooooth.

Visst har du i perioder känt dig urlakad och helt genomskinlig men det beror ju sällan på dig utan på någon annan som kanske kommer för nära och puttar mig ur balans. Du halkar till och trillar ihop men det finns en livräddare i dig som visar att du visst kan upp och stå igen. Inte så mycket mer att fundera på. Inget ska få bita.

Knoppen, som bestämmer över den där kroppen, är sjukt envis. Från att envist fortsatt träna när det gör skadeont till att backa bandet och envist vänta ut och behandla ont. Nu är du envis med att pusha gränser, testa och våga. Envishet och tålamod har nog blivit dina vassa sidor faktiskt. Envis med att alltid sträva framåt. Igår var igår och kommer aldrig tillbaks.

Hjärnan spelar dig spratt. Tvekar, undrar, känner, bubblar, kokar, men kroppen – du hjälper den att greja allt det där. När du rör på dig släpper ventilen ut en hel del som tar onödigt med utrymme. En superfunktion! Och varje gång blir du ännu mer av en kämpe.

Du ser fantastisk ut och närmar dig 40 år, och du har stått ut med just allt det där som jag rabblat upp! Hur många mil har du sprungit, gått och cyklat i dina år? Hur många tunga lyft har du egentligen gjort? Allt du har burit på, dragit fram, skjutit på. Hur länge har du stått upp och lagt all tyngd på dina fötter? För varje minut och centimeter känns du nu bara starkare och starkare! 

Ville bara säga: jag tycker om dig för allt du tar dig igenom, för hur stark du är och hur mycket kul vi ska fixa framöver! Även om musten går ur dig ibland. Även om andra jävlas med dig så är DU stor, stark, stabil, snabb och snygg – inifrån och ut oavsett vad andra tycker och tänker. 

Hej kroppen! Heja kroppen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *