Göteborgsvarvet 2014: After run

Tänk att ett 21 095-meterslopp kan kännas så annorlunda jämfört med ett lika långt pass på egen hand en helt vanlig vardag. Både under själva passet och framförallt efteråt. Någonting händer när det vankas lopp. Loppet slutade på 1:51:40.

Vaknade på fredagen med en hals som kändes som någon filat den med sandpapper. Det enda jag inte haft med i beräkningarna som skulle kunna hända så här års. En förkylning i maj finns inte. Ignorerar. Kroppen känns tung. Benen värker och gillar inte att sitta i en bil i flera timmar. Anländer till Göteborg på eftermiddagen. Hämtar nummerlapp och insuper lite atmosfär. Hoppas hoppas innerligt att det inte blir någon förkylning av krasslet i halsen. Det får inte hända! Det vore så typiskt. Kanske är det bara inbillning. Småhostar. Harklar. På kvällen känns kroppen så trött. Benen känns tomma men pulserar. Något slags liv finns det i dem. Slänger upp dem raklånga mot väggen. Jag förstår att de vill säga nåt. Kanske att jag har satt för höga krav på mig själv. Funderar halva natten innan jag somnar.

 20140517_114757 20140517_122320
Loppatmosfär

Vaknar på lördagen och känslan i kroppen är i alla fall inte sämre! Nu går det ju att få upp ångan för loppet är ju åtminstone ett faktum! Jag är ute på startområdet ett par timmar innan för att avnjuta lunch och se på folkhavet. Värmen stiger och det börjar nästan kännas för varmt i solen. Blir lite nervös för värmen. Dricker, går på toa, dricker, går på toa. 3 x Bajamaja. Perfekt bajamaja-tajming. Värmer upp långt bort där det inte finns något folk. Får upp ångan, mjukar upp i höfterna, sätter lite fart och tar mig till min startgrupp. Laddar, känner mig på g och väntar bara på att få komma iväg.

IMG_5002Jag och Baja-maja

Som i alla lopp – trångt i start. Smala vägar och många som vill komma framåt. Det börjar backigt genom Slottsskogen. Det är svårt att komma upp i bekväm fart de första kilometrarna. Första vätskekontrollen kommer redan efter bara ett par kilometer och det blir stopp för alla som behöver återhämta sig efter första ruschen. Jag inser snabbt att det inte blir någon rekordtid denna gång. Det blir för svårt för PB. Kommer få ta igen mycket för de långsamma första kilometrarna och jag hittar inget tryck i benen. Det blir till att planera om, men det är mentalt svårt och jag får inget flyt. Börjar redan bli besviken. Känner dock att benen klarar uppförsbackarna bra och hittar ett flyt både uppför och nerför och det ger mig en chans att springa om, men det ger mig inte så mycket tidsvinst. Två brorar och de ska man bara över. Där fläktar det lite i solskenet. Siktar in mig på backkrönet och mosar på. När det är flackt och solen gassar tar det stopp.

IMG_5008 IMG_5017Startfält och mina bästa supporterklubb

Vätskekontrollerna kommer tätt. Nästan varannan kilometer. Jag är konstant törstig men blir mätt på vätska och känner mig tung. I varje vätskekontroll tappar jag tid. Det blir klungstopp varje gång. Jag försöker greppa sista möjliga mugg för att komma förbi folkhorden men där stannar alla till för att gå en bit. Planerar att nästa gång jag springer loppet blir det egen vätska med och enbart hålla till vänster och kuta förbi. Hoppar över vätska i några kontroller. Kyler ner kroppen i duscharna istället och häller vatten över mig.

Det känns verkligen att det är världens största halvmaratonlopp. Hög kvalitet på hela satsningen. Bra ordning på alltihop och så många funktionärer som hjälper till att hålla ordning och reda. Arrangemang längs vägen hela tiden. Peppande musik, mycket publik och bra service. Plockar kilometer efter kilometer. Kilometrarna går fort men klockan visar inte på det.

Tillslut vänjer sig kropp och knopp vid att flyta med och ger upp alla tidsrekord och då börjar det kännas okej! Sista 5 kilometrarna sveper fram i behagligt tempo och den sista sträckan blir aldrig kämpig. Springer om och springer in mot mål. Struntar i spurt. Det ger inget nu. Springer in på 1:51:40. Mer än 6 min över tänk tid, men lite mer än 4 minuter bättre än för två år sedan.

Sluttiden blev 1:51:40. Total snittid per km 5:18. Jag är inte så besviken över att jag inte nådde de tänkta 1:45, men jag är besviken på att jag inte fick ut mer. Att kroppen inte kändes så bra som vid halvmaratonet i mars. Inte ens i närheten. Jag skyller mycket på värmen och jag tänkte mycket på den under loppet och det sänkte mig. Jag tror också att känslan i kroppen dagen innan spelar in, och jag tror det var en förvarning om att det inte är tänkt att gå som planerat. Så, hade jag klarat av att ställa om målet, flytta tidsmålet, så hade det kanske känts bättre i knoppen.  

IMG_5020
Målgång om 300 meter.

Loppets bästa: Duscharna längs vägen, vattensvampar och keps. Löptekniken sitter för det mesta!

Loppets värsta: Pappersmuggsgeggan under fötterna och försommarvärme.

Loppets roligaste: Publiken och händelserna längs vägen. Aldrig har dragspelsmusik varit så peppande.

Loppets tråkigaste: Avsaknaden av bra feeling i benen. Blåsorna och svullna stortår.

Så många intryck inifrån huvudet som ska bearbetas. Blessyrer som ska läkas. Blåsor och ömma tår. Höfterna och rumpan har fått jobba. Helt rätt. Landar mer och mer och är nu nöjd med min insats. Tackar för allt efterpepp från goa vänner på Facebook och annat håll. Tyckomdig representerade och hamnade på en 13860nde plats i världens största halvmaratonlopp, men siktar på PB ganska snart. Jag laddar om och satsar på nästa lopp. I eftermiddag redan faktiskt. 440 meter i Kalvinknatet i Malmö tillsammans med 5-åringar.

20140517_165648-1 20140517_165325-1
Riktigt snygg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *