Friskluftsintervaller

Det är så här det blir ibland, och ingen panik över det. Torsdag-söndag har spenderats inomhus med mina sjuka små gullungar. Okej, vi fuskade lite och smet ut för ett besök på Melodifestivalens genrep igår lördag innan de stupade i soffan igen.

Jag är glad att veckans längre pass blev av redan i tisdags. Det fanns någon mening med att jag inte sparade på det till senare i veckan. Något undermedvetet i februaritider.

Första dagen av vabb är alltid mys och avkopplande. Efter dag två är det lite klättring på väggarna för egen del. Fortfarande mysigt med hängiga och kramiga barn men jag är van att inte sitta still. Kroppen börjar till och med värka och stelna. Dag tre går jag all in på städning, bak, matlagning osv för att få röra mig så mycket som möjligt och idag, dag 4, behövde jag/vi bara få komma ut en stund. Liten är närmre frisk. Stor trillar tillbaks i feber men råkar ibland glömma bort och beter sig som vilken friskus som helst. Ut i friska luften alltså.

En liten förhandling och prepp-pepp vid frukostbordet med nybakade scones och lovord om chokladbollar i kylen. Mutor funkar tydligen och ingen strejkade över en halvtimme på en parkbänk istället för i soffan! Det hade troligen funkat även utan chokladbollar, men jag safeade. Segervrål nummer ett.

Jag fick ett bra intervallpass avklarat nästan precis utanför porten och därmed segervrål två. Det finns alltid en lösning. Reservplan var hopprep, tabatavarianter, kettlebells i vardagsrummet.

Totalt endast 20 km löpt denna vecka och jag hade önskat ett pass till men samtidigt lugn och is i magen så här års. Det är en helt annan tillvaro att vara ensam med barn och sjuka dessutom. Även om det suger i löptarmen när vårluften pockar på så är jag tacksam för varenda dag jag får vara med barnen och tacksam för ett löppass i taget. No stress. Löpning kan inte tas för givet så istället njuter jag av varenda steg som är möjligt att få till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *