Finns ”ingenting”?

Idag tog jag chansen att göra ingenting. Ensam hemma med bara ett sovande litet barn. Helt tyst. Om jag bara lägger mig ner en stund. Den tanken slår mig ofta men jag tar chansen att istället göra något annat hmm… mer produktivt. Jobba, städa, träna och dona. Gör av med energi för att sen ta igen på natten. Men! Tänk om man en torsdagförmiddag skulle satsa på att göra sig en liten buffert tänkte jag. Vila på sofflocket och göra ingenting när man egentligen inte känner det som ett stort behov. Man behöver göra det oftare! Höja beredskapen.

Bara göra ingenting. Hur? Vad menas? Man gör ju alltid någonting. Ligger platt på marken. Då gör man ju något. Eller tycker du att du gör ingenting en kväll i tevesoffan? Tänk då på alla intryck du utsätts för. Intryck som också ska behandlas. Medvetet eller omedvetet. Du gör något i allra högsta grad.

Okej, jag definierar det så här: Minsta möjliga fysiska och mentala aktivitet. Viss hjärnaktivitet måste alltid finnas. Hjärt- och andningsmusklerna får fortfarande jobba. Men sen ska det vara slappt. Viss hjärnaktivitet, men så lite hjärnaktivitet som möjligt. Tänk inte! Inte bara göra ingenting, utan tänka på ingenting.

Det är svårt att inte tänka på någonting. Jag tänker till slut på ordet ”ingenting” som står skrivet på insidan av ögonlocken. Jättestörigt! Som att tänka på oändligheten och evigheten. Att det inte finns nåt stopp ute i rymden. Man kan bli knäckt! Kom så nära ”att tänka ingenting” som möjligt i alla fall. Tänk på att du andas. Tänk på luft.

Photo 2014-03-18 17 32 04

Jag hamnade inte bland ingenting. Jag började tänka på det positiva. Målade in mig i ett guldigt hörn fullt med guldkorn och höll till där ett tag.

Det här finns i min lilla vrå:

Min kropp. Den finns till och den funkar! Och jag vet hur jag tar hand om den. Den är inte perfekt. Den stramar på sina ställen men jag tar det som en bra påminnelse att jag aldrig ska lägga av.

Min familj – som får mig att komma bort från bekymmertänkande. Som får mig att se vad som är viktigast av allt.

Vänner som får mig att utmana mig. Som sporrar och peppar, men även ifrågasätter och tycker till. Mental, fysisk och andlig utmaning.

Min drivkraft som får mig att agera och får mig att våga göra det jag tror på. Min styrka att tro på mig själv och inte låta mig hindras av mig själv och av andra.

45 min tid för ingenting en torsdagförmiddag inkl en stunds slummer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *