Fighting spirit

Tillbakablick till en uppförsbacke. Lite motsägelsefullt. Det är ju uppåt man vill men det är tungt. Väl uppe går det lätt men neråt.

Jag är av tron att allt händer av en anledning och jag ska lära mig något av det jag utsätts för och går igenom. Prövningar ska få mig att kliva uppåt på stegen. Det är lite som träning. För att få bättre kondition och bli starkare måste du utsätta dig för något visst, utsätta dig för lite obehag och utmanas. Rör du dig i det vana träsket där det är behagligt kommer du till slut tröttna på Behagligt och vilja kliva övet staketet. Till nästa sida och nästa prövning. Lite starkare och bättre rustad.

Det har varit och är en faslig massa prövningar i tillvaron. Jag ska klara mig och barnen på egen hand. Jag ska ta mig upp ur sörja. Jag ska hitta tillbaks till glädje. Jag ska hitta mig själv. Jag ska FÖRSTÅ mig själv. Jag ska prestera på jobbet och jag ska flytta. Dessutom har jag tänkt gå upp 3 av mina förlorade kilon som jag ofrivilligt förlorade i våras när jag levde på fruktansvärt få kalorier. Jag var på god väg upp men åkte på magsjuka tidigare i veckan. Men så funkar det. Ett steg fram, och då och då ett par steg tillbaks. Ett gäng andra prövningar ytterligare förmodligen. Att hitta kraften att återvända uppåt är också en prövning. Från motgång till medgång via omvägar.

Mest påtaglig prövning nu är kraven jag sätter på mig själv och där jag presterar. Att sätta nivån på rimlig nivå är svårt. Viljan att lyckas och göra väl ifrån mig är rimligt hög men jag kan inte gå på högvarv. Jag får inte gå på högvarv.

Jag lyckas. Där jag är just nu lyckas jag. Men det finns krafter som dementerar det. Som säger att jag inte kan lyckas. Dessvärre är det delvis en påverkan utifrån.

Det är så jäkla lätt att lyssna och lägga vikt kring vad de jag inte borde lyssna på säger. De som inte har inverkan på mina beslut. (Jag hänvisar till en av mina punkter i min tidigare kom-ihåg-lista. Tjuvar.) Jag har för lätt att tro att just dessa personer har rätt. ”Du borde kanske inte…” trots att magkänslan säger annat. Tvivel tvivel tvivel. Men när jag samlar min styrka och peppar mig själv så finns det en sån jävlaranamma som bubblar! Jag blir naggad i kanten till en början. Jag blir sårad, men sen kommer styrka. Fighting spirit.

Jag ska visa. Inte bevisa, inte övertyga, bara visa. Det går. Jag kan. Jag är stark.

(Det gäller även dig! Du som tvivlar på dig själv.)

Så tack ni som tvivlar på mig! Använder jag er negativa energi rätt så omvandlas den till min styrka! Tack! Fortsätt!

Eller bara lägg ner försöken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *