En vecka till osäker skog

En vecka kvar till premiären av Immeln Trailrun. Tremilaskog. Jag är inte nervös för distansen. Den vet jag ju att jag fixar. Det jag funderar på är var loppet blev av, och det blir något lopp? Känner mig lite… hmm… otrygg? Osäker kring vad det är för typ av arrangemang. Ett lopp för mig innebär att ha arrangörerna synliga under loppets gång. De ser till att alla har det bra och kan genomföra sitt lopp. Förser med förnödenheter och hjälper till om något skulle hända längs vägen. Visst har jag önskat mig lite mindre lopp och jag förstår då att man måste klippa av navelsträngen till sina deltagare. Låta dem springa fritt. Just så verkar det här loppet bli. Mer av ett klara-det-solo-lopp fast med 49 andra.

received_m_mid_1405707521571_ca97ebf2865e10ac14_0 received_m_mid_1405707585550_45055a10e9e7155e91_0
Det här har jag att se fram emot. Tack Lotta för bilderna!

Det blir till ett tillsammanslöpningstillfälle verkar det som, med egen vätska och egna förnödenheter. En fulladdad mobiltelefon ska enligt anvisningarna tvunget följa med, ifall man behöver ringa efter hjälp. Följ snitslar eller Skåneledenskyltar. Hoppas bara de visar samma riktning. Sjön på rätt sida om sig hela tiden så ska det nog bli bra. ”Tag också med allt annat du vill ha med på ett äventyr, t ex maskot, bild på närstående eller espressomaskin.” hälsar arrangörerna.

CAM00116-1
Maskot: Mrs Hungry Windfighter. Följer med i fickan på alla lopp.

Osäkerheten flödar. Det enda jag vet är att jag kommer få sniffa skog tillsammans med ett gäng troligen glada människor. Jag har 30 km på mig att komma fram till vad jag betalat 300 kr för. 10 kr per kilometer Skåneled. Maxtid 5 timmar. 1 kr per minut. Det är det ju faktiskt värt i den fina naturen. Skog känns lite lyxigt när man bor i stan. Ska man utnyttja tiden jag betalt för så finns det alltså tid över att hitta på äventyr längs vägen. Fin-fotografering, kissa i buske. Käka raw-food-bollar. Stå på händer intill en gran. Klättra i träd. Kanske ett dopp. Det kan möjligen vara värt att föreviga varje kilometer för att hitta vägen tillbaks om man skulle tappa bort sig och alla andra. Jag kommer komma ut lite starkare på andra sidan sjön.

Till sist lockas med picknick vid sjön efter loppet, men det verkar inte vara arrangörerna som står för den? Ska jag springa med revbenspjäll i ryggsäcken undrar jag nu? Eller fixar vi vår egen mat längs vägen…? Anna?

2 Comments

  1. Såklart fixar vi maten längs vägen. Plockar hallon och fångar vildsvin. Kanske finns det någon badanka i sjön som vi kan grilla?? Vi får se till att ha galet kul i alla fall så vi får valuta för pengarna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *