Den helvetiska milen

Jag sprang den helvetiska milen som testlopp i onsdags. Det är lätt att slänga ut en utmaning och be andra testa sitt bästa på 10 km, men att göra det själv har tagit emot länge. Jag har aldrig haft tanken på att bli snabb på milen och därför inte känt nåt sug att testa. Det har varit en icke existerande distans för mig. Jag är mer seg än snabb. Håller hellre ut i flera mil. Kanske är jag lite för bekväm och njuter i min ”comfort zone”.

Jag kan testa mig på 5 km. Det är tillräckligt kort tid för att kunna pressa mig någorlunda. Där är det lättare att hantera att man känner sig lite sliten efter 3 km och pressa med lite lätt ångest de sista 2 km. 10 km däremot är ett helvete efter 3 km för det är lååångt kvar. Men visst gick det. Det var aldrig bekvämt, och det ska det väl aldrig vara. Jag gjorde det i alla fall. Jag tänkte mig ett halvsnabbt distanspass, men det gick en aning snabbare för det. För att testa mig och utmana mig, och eftersom jag inte tagit 10 km på så stort allvar innan så var det säkert ett PB. Mycket sitter i huvudtrollen som påminner om att det är jobbigt det man gör och att det inte kommer bli mindre jobbigt framöver.  De bör kunna bemästras.

Det är två veckor till Malmömilen. Det känns mer som en tradition än en tävling. Men visst – får jag en bra start så kanske jag kan pressa mig till en bra tid att utgå ifrån för vidare satsning. Fortfarande är det roligare att springa långt, och de möjligheterna kommer resten av året. Så länge är milen ett alternativ, och ett bra träningspass och Malmömilen får kanske bli ett tillfälle till att sätta en referenstid.

IMG_2177

Medan många springer maraton i Stockholm idag så springer jag här. Skog!
Troligen inte en hel mil och inte på någon rekordtid, men jag ska njuta.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *