Är det livsfarligt det vi håller på med?

Man hinner knappt i mål förrän man får frågan – Hur känns det i kroppen? Jo, lite ömma fötter, blåsor på tårna. Stela höfter och fotleder och det värker lite på utsidan av höger ben. Träningsvärken börjar smyga sig på. ”Ja, ger man sig in i leken får man leken tåla”, får man till svar. ”Det var det värt”, säger jag. Kroppen är glad. Jag kommer över träningsvärken. I övermorgon. Hade jag inte känt något efter den kraftansträngningen så har jag heller inte upplevt. Springer jag i mål oberörd så ger jag inte mig själv godkänt. Något ska man få för att man betalar pengar för att springa.

10393547_10152420025209530_6728111012281533867_nFärgglad glädje! Bild lånad från Göteborgsvarvet på Facebook.

Och så kommer rapporterna om dödsfall på loppet. Aftonbladet och Expressen/GT skriver om det. Det händer dessvärre att någon avlider under ett lopp. Av någon, ibland okänd, anledningar. Det kan till exempel vara ett plötsliga hjärtstopp, uttorkning eller ett olyckligt fall. En man avled på årets Göteborgsvarvet. Tragiskt. En handfull till sjukhus. Helt plötsligt blir det livsfarligt att springa lopp! ”Det kan inte vara nyttigt det där de håller på med”. Jag hör det i stort sett varje gång efter ett lopp. Det händer även i Stockholm maraton, på Vätternrundan och i flertalet andra lopp. Det är sällan vi som håller på med löpning och träning som reagerar med att det måste vara farligt det vi håller på med. Det kommer ofta från andra håll.

10 personer av drygt 48 000 startande hamnade på sjukhus under och efter loppet. Ett dödsfall. Troligen hade dödsfallet kunnat ske oberoende av mannens deltagande i loppet och läkaren misstänker en allvarlig sjukdom sen innan. Plötsliga hjärtstopp kan vara svåra att förklara men kan bero på oförklarliga hjärtfel som inte kommit fram tidigare. Under de senaste 35 åren har 5 personer drabbats att hjärtstopp i samband med Göteborgsvarvet, står det i artikeln från Aftonbladet. Det hade kunnat hända någon annanstans och har inte nödvändigtvis med själva ansträngningen att göra.

Det är inte förenat med livsfara att springa! Loppet i sig är inte farligt. Det är sättet som du tar hand om dig som är den avgörande faktorn i väldigt stor utsträckning. ATT du rör på dig är väsentligt i största allmänhet. Under ett lopp är det viktigt att man lyssnar på kroppen. Ibland lyckas man inte. Man överraskas av sommarens första ordentliga värme och drabbas av uttorkning. Kanske man har en begynnande infektion som man inte vet om. Det är möjligt att man varit så nervös innan start att man spenderat hela förmiddagen på toaletten och är uttorkad direkt från start. Kanske ger man sig in i en kolossal utmaning och har en envishet som ska ta en in i mål, men där tar krafterna slut och man trillar ihop efter mållinjen. Det är sådant som händer och i de allra flesta fall slutar det bra.

Jag skräms inte av dagen-efter-artiklarna. Jag vet att jag måste röra på mig för att må bra. Jag vet att efter loppet har jag blivit lite starkare, både fysiskt och mentalt. Jag har fått bättre kondition längs vägen fram till loppet. Jag håller undan hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancer, förstoppning, stress, högt blodtryck och övervikt. Jag stärker mitt skelett och mitt immunförsvar. Jag slipper ryggvärk, nackvärk och huvudvärk. Jag har också hittat en hobby som minskar min stillasittande tid och mitt teve-tittande och ger plats åt upplevelser i naturen och mycket frisk luft. Jag är piggare, gladare och en trevligare medmänniska. Jag förlitar mig inte på att generna ska ge mig god hälsa. Jag vill och jag har möjligheten att vara fysiskt aktiv och den chansen tar jag.

Använd aldrig dödsfallen under och efter lopp som en ursäkt att inte röra på dig när du själv har möjligheten att hålla dig frisk genom rörelse. Skit i oss som springer lopp. Gör nåt kul och eget, men rör på dig! Man vet aldrig när den chansen försvinner.

Du som vill springa lopp – skräms inte av det som skrivs i dagspressen. De flesta dödsfall som kommer av att man INTE anstränger sin kropp får inte någon artikel i tidningen och de fallen är väldigt många fler. Ha respekt för kraftansträngningen. Ta förberedelser inför loppet på allvar och lyssna på kroppen. Resten kan ingen styra över.

Till dagspressen – framhäv alla goda insatser, alla kämpar. Sätt siffror på hur många som slog sina rekord eller som sprang distansen för första gången. Skriv om det som lockar fler att ge sig sjutton på att ta sig igenom ett lopp. Uppmuntra till rörelse!

Ni anar inte hur många som sitter hemma nu efter loppet och gottar sig åt sin träningsvärk och njuter av glädjen, euforin, endorfinerna, adrenalinet som har forsat genom kroppen sen innan startskottet gick. Ni som känner igen er – njut av det som fortfarande finns kvar. Det kommer igen när det är dags för nästa lopp.

Tills motsatsen är bevisad fortsätter jag med att uppmuntra till rörelse för att det är hälsosamt. Redan från barnsben. Igår satte jag på mig kompressionsstrumporna och regnstället för att springa med sonen i sitt 440 meters-lopp. I hällregn och med en halvmara i benen var uppvärmningen en utmaning för mig. Sonen sprang sitt lopp med bravur. Återhållsam till en början för att sen öka hastigheten och spurta mot mål. Medalj, t-shirt och chokladmjölk som belöning. Han är supernöjd!

IMG_5041Observera benföringen på mor och son.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *