Ångestdämpning

Bytesdag. Barnen lämnar och kommer åter först till helgen. Det var längesedan det var så HÄR jobbigt att lämna över dem. Det trodde jag inte. Det var längesedan det kom tårar. Troligen för att det var längesedan jag var borta från dem så länge. Hopplöshet. Vi har haft en sån fin helg med strandhäng, bio, kompisar, mat, lek, Lego och massa kramar och pussar.

Jag vet att träning botar ledsamhet och ångest. Det gäller bara att välja rätt typ av träning för dagen och för humöret. På veckans löpprogram inför Lidingöloppet står långpass 110 minuter, backintervaller och testlopp 5 km. Ledig dag med gott om tid så det blev långpass. Backarna sparar jag tills senare i veckan då jag far till skogs. Motivationen räcker inte för tillräckligt mycket krut i benen för att prestera på topp i backar. Jag kommer troligen bara bli sur. Testloppet passar fint mitt i veckan när tiden är lite mer knapp.

Dessutom ger långpasset suverän kvalitetstid och tid att boosta egot med positiv energi. Mala på och lämna mentalt skräp efter sig. Inget får huvudet att må så bra som att lyckas prestera närmre två timmars löpning utan att känna sig speciellt ansträngd. Nöjdheten ligger på topp efteråt och skittankarna får helt enkelt inte plats. Dessutom fullt fokus på andningen. På att ANDAS.

Men idag gick det trögt de första 5 kilometerna. Det kom tårar och det var ledsamt. Det finns så mycket saknad och det går inte att springa ifrån. Vartefter kilometrarna tickade blev känslan bättre och jag nådde upp till önskad hastighet. Pass 1 vecka 3.

Huvudet högt in i mål till slut och det fanns mer och ge. Nu ska huvudet hållas högt veckan igenom bara. Kvällen igenom först. Heja heja. Veckan kan bli ett långpass.

2 Comments

  1. Vad ärligt och fint du skriver Sarah! Träning är för mig också en otroligt viktig ventil. Hjärnrensning. Tyvärr kan jag inte springa som förr, men jag är på väg tillbaka. Hursomhelst, jag instämmer i din hejaklack: heja heja dig!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *