3 Kommentarer

När man har fått chans att leva sin mardröm kan det inte finnas något värre att gå igenom, eller hur? Helt plötsligt finns det inte så mycket som känns läskigt längre.

Jag stod många år i föreläsningssal framför ett par hundra pers och tyckte det var fruktansvärt inför varje gång. Nervöst och ofta sömnlöst. Ändå gjorde jag det. Tills jag inte tyckte det fanns någon mening med det längre. Det ledde ingen vart och jag fick inget för det.

Jag bytte ut studentklasser mot löpgrupper och vips var det samma grej. Fast tvärtom. Det fanns inte en nervös känsla någonstans någonsin. Bara glädje och pirr i magen. Jag gör det om och om igen och älskar det. Nya och gamla deltagare. Nybörjare och elitmotionärer. Nya pass och program att sätta. Jag känner mig trygg och jag känner mig meningsfull, och helt plötsligt kom chanser till utmaning. 

Leda löpgrupper på engelska? I våras mitt i värsta krisen. Visst! Varför inte? Jag testar. Det är en piece of cake om man ser det på det viset. Go with the flow, chansa och improvisera om det behövs.  Jag har fått fler tillfällen med gruppen och fler chanser att PT-träna på engelska och det som för år sedan hade varit en tvärvägran känns nu naturligt. Bara att åka med, göra misstag och lära.

När jag fick frågan om att stå på scen på Stortorget och leda uppvärmningarna inför Midnattsloppet i egenskap av löpledare för Runacademy tvekade jag inte. Kul grej! Mikrofon sa du? Mycket folk alltså? Räcker inte med visselpipa och att höja rösten? Jag har aldrig testat det så varför inte? Lite läskigt men jag är ju inte ensam! Massa folk runt omkring mig. Typ 50 gånger fler än jag är van vid... Mörkt men strålkastarljus. Men jag har sällskap på scenen av fina löpledarekollegor så vi åker väl! 

Kaxig nu och allt kan hända på lördag kväll men jag har redan upplevt min mardröm så INGET kan bli värre. Jag måste ta chanser kring det jag gillar.

Springa Midnattsloppet i Malmö? Kom se mig skämma ut mig, svälja mikrofonen och ha lite sköj en lördag kväll. Live på scen!

Öva program är veckans kvällsaktivitet.

Den var en fantastisk fredag som knöt ihop veckan. I stort en ljus vecka. Jag är, trots allt ljus, ändå så beredd på att det vänder på en femöring. Det är bara att vänta. Bittert månntro men jag är inte flygfärdig. Ibland sammanfalla det till och med när jag bör vara eld och lågor av att barnen är här. Slöseri!

Varje dag när jag öppnar Facebook dyker "Den här dagen" upp från tidigare år i Facebook-karriären. Den ger ångest. Jag har tagit för vana att radera de minnen som inte längre betyder något. De som var bra där och då men som sen inte blev värt ett jota mer än en toalettspolning. Det har blivit en vana att av-tagga mig, klippa ut fina bilder på barnen, spara och radera. Som att städa upp.

Jag undviker att våra kommunikationsvägar ska korsas mer än nödvändigt men med ett antal gemensamma Vänner blir det svårt att inte utsättas där man inte önskar. Jag hatar Facebook just därför. "X gillar Ys profilbild", tumme upp, och så blir man påmind om den där nunan med huvudet på sned. ALLT kommer till mig igen. Allt bubblar återigen upp. Alla oGilla-känslor för honom, på bild ständigt gömd bakom solglasögon.

Jag slipper se uppdateringar som "I ett förhållande med B", incheckning hos nya svärföräldrar och "Känner sig omtyckt med C". Jag behöver inte se mig själv ersatt och utbytt. Så hygglig är i alla fall Fb.
Jag funderar på att avsluta Fb. Funderar på att gå tillbaks en massa år i tid och testa hur det funkade utan att "behöva" visa upp sig, söka, hävda, bekräfta, leva, dölja, förstöra, såra, lura, ljuga, glänsa, jävlas genom sociala medier.

Men så finns det mitt liv och alla hundratals Vänner som finns där och stöttar. Ni är ju fler än 1 och EN kan jag inte låta styra fantastiska jag och mitt välmående. Fb ger mig jobb och är en marknadsföringsplats. En plats att umgås med min familj som är alldeles för långt bort. Skicka över bilder när de inte kan vara med. Nära vänner, längrebort-vänner och kanske-vänner på ett och samma ställe. Ett ställa att yttra orättvisor, få stöd, visa kärlek, placera någon på piedestal om man så önskar. Någonstans att få och ge tips, medhåll och få diskutera. 

Jäkla tvåvägskommunikation. På gott och ont - två vägar. Förbannad Facebook - Fb Fb.

Ett neggo-inlägg och det handlar om något så tråkigt som pengar, men det är ju något livsuppehållande i det faktiskt.

Känslor och materiella ting vänder min tillvaro i ett nafs. Det senare borde inte få vara en orsak, men jag har ärligt talat svårt att släppa det. Jag vet att materiella saker är värt nada i relation till kärlek, tacksamhet och glädje men jag behöver en fallskärm.

Jag grämer mig mycket över "om". Om jag bara hade fått veta tidigare. Om jag bara hade fått chans att inte sjunka så djupt. Om bara han tog chansen för länge sedan att rakryggad öppna munnen och ge mig en chans att rädda mig själv. Det är mycket bakåt-tänk i framåtsträvandet när en stund till eftertanke faller på. 

Visst, jag har fått en väldigt mycket mer kärleksfull relation till mina barn, jag slipper gå och fundera på om det är mig det är fel på och jag har sluppit ur en osund relation men jag har också tappat en någorlunda trygghet ekonomiskt under en karriärsmässigt omvälvande period som sammanstrålade med soppan och just det grämer jag mig lite extra för. Hade jag bara vetat så hade jag kunnat ändra på vissa saker soch fattat andra beslut. Jag skulle inte ha gjort det där karrärbytet... eller?

Jag tycker livet är fruktansvärt orättvist och onödigt svårt. Om inte det hade dröjt så länge innan hela den här skiten uppdagades, hade jag kunnat göra något åt min situation och

1. sluppit få ont i magen över att jag denna sommar inte har kunnat göra lite mer kostsamma saker än att åka tåg till grannstaden med mina barn när de får åka utomlands under varannanveckan hos den andre.

2. inte behövt stoppa mig från att unna mig något litet extra - kläder, utemat, spa för att jag har inte slanten till övers. Jag hade behövt.

3. sluppit vända slantar även på ICA och komma på tanken att laktosprodukter är billigare än laktosfritt. Kanske den sämsta idén. Toapapperskostnaden upp.

4. inte behövt känna att jag inte dög för mitt karrärbyte och en annan fick äran att spenderas tid och slantar på. Jo, pengar har varit ett samtalsämne kring möjliga orsaker till soppan.

Jag vet, det är bara pengar och kärlek vinner över pengar, men pengar är ett stressmoment för mig speciellt när den tryggheten försvinner. Vi var överens om ett karrärbyte och sämre ekonomi och nu får jag äta upp det big time och mitt huvud viskar "haha, du är inte så smart/bra/duktig/duglig som du tror". Fan, jag kunde inte klara mig själv. 

Jag går ofta i tvivel om jag kommer fixa detta och vilket skyddsnät finns om jag faller pladask? Men jag håller mig uppe. Det här kommer leda till vinst. När andra har pengar på hög, har jag kärlek på hög. Min hög går inte att köpa. Men tänk om man kunde växla in kärlek till pengar vid behov. Kärleken är ju både ovärderlig och oändlig (inte alltid, jag vet).Jag kommer lyckas. Lycka.

En fin fredag. Det var bestämt så! En absolut helt ok vecka i ryggen. Jag vet nu att dag 1 och 2 utan barn är ångestfyllda. Tårfyllda, obehagliga dagar men denna vecka med dagar fyllda med en massa härliga klientmöten på jobbet. Det hjälper att hålla borta jobbiga tankar. Toppvecka jobbmässigt och det gör mig nöjd. Kvällar, nätter och mornarna mellan jobb och jobb blir jobbiga, ledsamma och magen knyter sig, men jag kan acceptera det, inte utsätta mig för att ta svåra beslut eller tänka hur jag ska överleva imorgon. Bara låtit det gå över. "Bara" - det låter så lätt men mitt i stunden är det öken i själen och jag undrar om det ALLTID kommer vara så. 

Veckans dagar har rullat på. Vad det har varit för väder? Inte så mycket koll på när det finns mindre banala saker att behandla.

Fredag då. Jobb på förmiddagen. Snabb egen träning för att sedan hämta upp minstingen som får en mammadag på egen hand. 

Det KAN inte bli en gråtdag tänkte jag imorse och tog på mascara bara därför, och jag höll mig. Det blev ingen gråtdag. Men så ligger jag där bredvid minstingen och han vill kramas, pussas och klappar mig på kinden. Han stänger ögonen med en nöjd liten suck och somnar. Då är jag lycklig, nöjd och fäller en tår. En tår kvällstid av lycka måste ju ändå vara ok tänker jag. Screw mascaran.

Det är häftigt att så många har hittat hit! Det gläder mig att det finns ett intresse för det jag delar med mig av, även om det liger mycket tårar bakom det jag skriver om. Det är inte alltid lätt att skriva och dela och jag har många utkast som troligen aldrig kommer bli något av. Jag är rätt ambitionslös men denna platsen är min ventil.

Sidan började för ett par år sedan som en inspirationskälla till hälsa - träning, kost och nyttiga tankar. I våras slog det slint i livet och helt plötsligt var det liv jag upplevt något helt annat. Sviken, lurad och separerad. Livet ska kunnat ta fart igen. Det har många sagt till mig. Nu måste jag ta mig för ett liv med ny vändning. En ny resa. Innehållsmässigt måste sidan naturligt byta fokus.

Många är nya läsare och jag hoppas ni hänger kvar. Alla ni läsare känner jag som stöttande händer i ryggen på mig i uppförsbacken och när jag får rull så står ni där och hejar på. Ni är bra att ha! Det är mycket därför jag delar med mig. Stöttning!

Jag tror att det finns ett intresse för att känna med mig. Att genom någon annan få uppleva det man fasar för. Kanske finna stöd och hjälp i det självupplevda, och kanske en förklaring. Jag vill gärna vara till hjälp. Men det finns både regn ochcsolsken här så var beredd på växlingarna.

Jag vet inte vad jag kallar sidan. En dagbok utan tvång, en massa utkast, en tankesamling, anteckningar. Uppmaningar, önskningar och tankeställare. Reseberättelser är det ju faktiskt! Till mig. Till er.

Sidan uppdateras när jag har luft och lust. Ha tålamod med mig.

Varmt välkommen som resenär på min resa!

Ps. Följ mig på fb facebook.se/tyckomdig så ploppar nya reseberättelser upp i flödet. Saknar du träningsinspirationen och vill se mer om träningen och mitt pt-jobb? Följ mig på Instagram @tyckomdig. 

Fotocred återigen till Maria. Det fina huset till den svarta väggen är till salu by the way!